”Ofarlig” färg gör fler sjuka

–  Jag ser helst en dialog med tillverkarna, men om denna uteblir kan det mycket väl bli en bojkott, konstaterar Målareförbundets ordförande Mikael Johansson på Arbetet Debatt.

Att det inte skulle gå är inte sant, slår han fast. Det sade tillverkarna också när facket krävde att få färger utan lösningsmedel på 1980-talet.

– Men när vi gjorde en helt unik insats och bojkottade färgerna fick man fram alternativa färger. Över en natt har vi makten att ändra hela marknaden för färg.

Målaren Manuel Carillo kände att han blivit lurad i hela sitt yrkes-liv när han fick reda på innehållet i de ”ofarliga” färgerna på ett skyddsombudsmöte för cirka ett år sedan. Han är för ung för att minnas den fackliga kampen mot asbest, men har märkt att de nya rönen väcker gamla minnen till livs hos äldre kollegor och hans egen pappa, som också är yrkesmålare.

– När man insåg att asbest var livsfarligt var det redan för sent för många. Vi har hela tiden trott att dessa färger ska vara lika ofarliga som vatten. Så att man kunnat äta mat med färg på fingrarna.

Manuel Carillo är skyddsombud och lagbas på det gigantiska bygget vid Värtahamnen i Stockholm som ska bli Silja Lines nya färjeterminal och huvudkontor. Både han och och Målarettans regionala skyddsombud Jan-Åke Öberg jobbar åt målerifirman Sandå. Arbetet träffar dem i fikarummet en kall januaridag strax före lunch. I kontrast till föreställningen om hur en målare ska se ut har Manuell Carillo inte en enda färgfläck, vare sig på huden eller på kläderna.

– Jag byter alltid om när jag ska ut på lunch eller till en butik, säger han. Jag brukar säga att jag är målare, ingen gris. Och efter larmet om allergifaran målar jag aldrig utan handskar och långärmat.

Jan-Åke Öberg har ingen statistik men säger att facket får in allt fler fall från medlemmar som fått kontaktallergi mot konserveringsmedlen i vattenbaserade färger och tapetlim. Han berättar hur det har gått för två medlemmar:

En 26-åring som tvingats byta yrke och en 51-åring som blivit så sjuk att han måste hålla sig borta från sitt gamla jobb för all framtid. 51-åringen tror att han bara jobbat med ofarliga färger, men aldrig fått någon information om färgernas innehåll.

När han gjorde ett så kallat lapptest på en hudmottagning fick han omedelbart stora blåsor. Du kan aldrig mer jobba som målare, blev läkarnas dom.

– Det kliar över hela kroppen, man känner sig som tokig och kan få upp till tio centimeter långa blåsor, säger Jan-Åke Öberg.

– I Spanien brukade vi blanda färger med bara händer för att ta fram egna kulörer, berättar Manuel Carillo märkbart bekymrat.

De nya rönen avslöjades i en internationell studie förra året. Bakom studien står forskare från fem europeiska länder, däribland Sverige. Forskarna har analyserat innehållet i totalt 71 burkar vattenbaserade vit väggfärg och våtrumsfärg för inomhusbruk som de plockat fram från vanliga butikshyllor i de fem länderna.

Resultatet visar att färgerna innehåller höga halter av ämnesgruppen isothiazolinoner som är starkt allergiframkallande vid hudkontakt och som består av ämnena MIT, BIT och CMIT/MIT. Över 90 procent av burkarna innehåller båda de två förstnämnda konserveringsmedlen.

Det kan ta lång tid att utveckla allergi mot dessa ämnen, men väl drabbad tål man ingen hudkontakt med konserveringsmedlen, som finns i en lång rad vardagsprodukter som tvål, schampo och diskmedel.

Och har man en gång blivit överkänslig mot ett konserveringsmedel kommer man alltid att vara det. Det innebär att många av de målare som drabbas måste skaffa sig ett nytt yrke där de inte riskerar att komma i kontakt med dessa ämnen.

Dessutom visar studien att det inte går att lita på färgburkarnas märkning. Säkerhetsdatablad och märkning stämde inte med innehållet och uppgifterna var ofta felaktiga eller vilseledande, konstaterar forskargruppen.

Det är lag på att företag som använder hälsofarliga kemiska produkter ska få säkerhetsdatablad från leverantören och att produkterna ska vara märkta. Det ska stå vilka farliga ämnen (över en viss halt) de innehåller, på vilket sätt de är farliga och hur man ska skydda sig.

Visserligen hade nästan hälften av färgerna någon sorts miljömärkning (Svanen, Svalan eller EU-blomman), men det är ingen garanti för att målare och vanliga konsumenter ska slippa de allergiframkallande konserveringsmedlen.

– Det är mer eller mindre omöjligt för dem som är allergiska mot dessa konserveringsmedel att hitta färger som de kan använda utan risk, säger Carola Lidén, som är en av forskarna bakom studien, och professor på Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet samt överläkare vid Centrum för arbets- och miljömedicin.

Två av de tre konserveringsmedel som analyserades i färgerna har bindande klassificeringsgräns för varningsmärkning enligt EU-lagstiftningen. Men den gränsen säger ingenting om hur mycket som får användas i produkter eller hur mycket som får komma på huden, utan bara när tillverkaren blir skyldig att sätta ett varningsmärke på produkten.

– De här gränserna är ofta alldeles för högt satta och helt irrelevanta ur skyddssynpunkt, konstaterar Carola Lidén.

Hon anser att krav på märkning om innehåll av allergiframkallande ämnen ska gälla oavsett halt. Precis som i kosmetika. Nästan alla ämnen i kosmetika ska anges på förpackningen. Dessutom är MIT på väg att förbjudas helt i kosmetika som blir kvar på huden – inte tvättas bort på en gång.

En dansk undersökning visar att andelen eksempatienter som fått kontaktallergi mot konserveringsmedel ökat lavinartat under de senaste åren. Samtidigt har användningen av de undersökta konserveringsmedlen i olika typer av produkter ökat kraftigt under de senaste två decennierna. Det finns flera studier som visar att det skett en dramatisk ökning av allergi framför allt mot MIT även i Sverige och flera andra länder.

Vad är det som hindrar färg-industrin från att varna användare för riskerna?
– Stora ekonomiska intressen, säger Carola Lidén.

Vad förlorar man på det?
– Industrin vill vanligen ge så lite information om innehåll och risker som möjligt.

Varför?
– De tror väl att kunderna inte vill ha produkter med varningssymboler.

Varför har konsumtionen av konserveringsmedel ökat så kraftigt?
– Naivitet eller utvecklingsoptimism kanske, parat med ekonomiska intressen. Jag är väldigt oroad av den dramatiskt ökande användningen.

LÄS OCKSÅ:

Debatt: Skadliga färger måste bort