18 av 26 exportländer antifackliga

Hot, våld och trakasserier. I 18 av 26 länder som regeringen har pekat ut som prioriterade för export sker allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Ändå saknas krav på att demokratifrågan ska tas upp på ministerresor. 

Halshuggning är en av de saudiska avrättningsmetoderna. Den användes så sent som i början av året sedan 47 personer som utpekats som terrorister fick sina dödsdomar. Saudiarabien är ett av de länder i världen som flitigast använder dödsstraff. Kina är ett annat. Båda finns med på den lista över tillväxtmarknader som den svenska regeringen vill ha ett ökat utbyte med. Men de två är inte ensamma om att kränka de mänskliga rättigheterna.

– Många av länderna är inte klockrena demokratier. Vi – och hela – EU har ett ansvar att lyfta fram och ifrågasätta dem av våra handelspartners som brister i mänskliga rättigheter. Är det med de här länderna vi ska intensifiera våra handelsrelationer gäller det naturligtvis att ha en extra vaksamhet när det gäller MR-situationen, säger Palmecentrets generalsekreterare Jens Orback som höjer ett varnande finger inför flera av de stater som regeringen fokuserar på.

Totalt har S-MP-regeringen i den exportstrategi som lades fram för riksdagen före jul pekat ut 26 länderna som ”prioriterade marknader”: Algeriet, Angola, Brasilien, Colombia, Egypten, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Indien, Indonesien, Israel, Japan, Kazakstan, Kina, Malaysia, Mexiko, Nigeria, Qatar, Saudiarabien, Storbritannien, Sydafrika, Sydkorea, Thailand, Tyskland, Turkiet, Ukraina och USA.

– Samarbete med flera av de här länderna ställer höga krav. Särskilt eftersom regeringen säger att den vill främja värden som mänskliga rättigheter, säger Kathleen McCaughey, med ansvar för mänskliga rättigheter och näringslivsfrågor på svenska Amnesty.

Arbetets granskning av de 26 prioriterade länderna visar att det i merparten av dem förekommer övertramp – i många fall grova – när det gäller mänskliga rättigheter:

1) Fackliga rättigheter. I 14 av länderna saknas helt sådana. I fyra sker systematiska kränkningarna, enligt den internationella fackföreningsrörelsen ITUC:s index. Bland de tio länder som ITUC pekar ut som de värsta syndarna finns sex av de prioriterade staterna: Kina, Colombia, Egypten, Qatar, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Här förekommer sådant som massarresteringar, mord och slavliknande arbetsförhållanden.

2) Pressfrihet. I Kina och Saudiarabien beskrivs läget som ”mycket allvarligt”, men i ytterligare 16 stater betecknas situationen som ”svår”, enligt Reportrar utan gränsers index för 2015. Censur, stängda tidningar och journalister som döms till fängelse är exempel på kränkningar.

3) Mänskliga rättigheter. I bara nio av länderna respekteras fullt ut mänskliga rättigheter enligt internationella Freedom House. Åtta av länderna betecknas som ofria. Skräckexemplet Saudiarabien står i en klass för sig.

4) Dödsstraff. I över hälften av staterna utdömdes dödsstraff 2014. I sju av Sveriges tilltänkta samarbetsländer verkställdes också avrättningar, enligt Amnesty.

Vid valet av länder har det faktum att de betecknas som tillväxtmarknader varit avgörande. Samtidigt skiljer sig regeringens lista från de länder som näringslivets och regeringens eget organ Business Sweden pekat ut som växande marknader med exportpotential för svenska företag. Business Sweden har betydligt fler demokratier på sin lista.

Här finns bland annat Holland, Frankrike och Kanada. Länder som regeringen på egen hand har lagt till är bland andra Qatar, Egypten och Kazakstan.

Utmärkande för många av regeringens prioriterade länder är att där råder en hög grad av ”ekonomisk ofrihet”, som det står i den nya exportstrategin, och att ministrar därför ska kunna bidra som politiska dörröppnare.

– Men ju högre risk det finns i landet för att man bryter mot de mänskliga rättigheterna, desto högre krav ställs det på att regeringen tar upp MR-frågorna. Då gäller det att man har konkreta handlingsplaner för att göra det, säger Kathleen McCaughey.

I höstas presenterade regeringen en handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter. I den får ambassaderna ett större ansvar för att stötta företag. Men Kathleen McCaughey saknar fler konkreta förslag i planen.

Susanne Lindberg Elmgren, utredare på LO:s internationella enhet, befarar att regeringen har en övertro på vad handel kan åstadkomma.

– Det leder inte automatiskt till demokrati. Det måste ministrar och alla andra vara medvetna om. Regeringen måste visa att man menar allvar när det gäller försvaret av mänskliga rättigheter, säger hon och påpekar att LO förutsätter att statsråden tar upp bristen på fackliga rättigheterna när de träffar sina motparter.

Regeringen har lagt mycket krut på resor som syftar till att öka svensk export, så kallade främjarresor, under det gångna året. Fram till mitten av december förra året hade ministrarna genomfört 143 resor.

Amnesty har emellertid haft svårt att få besked om i vilken mån de svenska ministrarna tar upp MR-frågor och arbetstagares villkor vid sina resor. Och det finns inga riktlinjer i regeringskansliet som slår fast att regeringsföreträdare måste göra det när de möter sina motparter i exempelvis Qatar, Förenade Arabemiraten, Kina, Saudiarabien eller Thailand – fem av de länderna där kränkningar är vanligt förekommande.

– Det finns ingen handbok. Det gör det inte. Det är upp till var och en av ministrarna att bestämma, säger Karin Olofsdotter på UD:s främjarenhet.

Jens Orback är förvånad:

– Det gör ju inte minst planeringen och uppföljningen ännu mer angelägen. Absolut. Det vore bra att ta fram ett antal kriterier och tillvägagångssätt för hur regeringen ska agera när man ska öka utbytet med dessa länder.

Amnestys Kathleen McCaughey är inne på samma linje:

– I strategin påpekas att de här frågorna är viktiga. Men saknar man en plan för hur det ska gå till i praktiken då är det lätt att det inte blir av. Risken är att det bara blir tomma ord.

Kommentar från regeringen:

Varför satsar regeringen på de här länderna?
– De prioriterade länderna i Sveriges nya exportstrategi är utvalda utifrån tillväxtpotential, inkomstnivå, och grad av ekonomisk frihet. Där det finns lägre grad av ekonomisk frihet möter svenska företag ofta fler hinder vilket innebär att det statliga främjandet relativt sett kan göra större nytta.

Varför har ni valt länder där de mänskliga och fackliga rättigheterna kränks?
– Regeringen anser att kontakter och handel mellan människor och länder är bra och gynnar värden som demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter och en bättre miljö.

I vilken mån tas mänskliga rättigheter upp med dessa stater?
– Mikael Damberg tar alltid upp frågan om mänskliga rättigheter vid möten med andra länder.

LÄS OCKSÅ:

LO ännu inte välkomna på exportresor