Igår blev den svenska lönerörelsen plötsligt finsk.
Det var när Teknikföretagens Anders Weihe och Åke Svensson på en presskonferens avfärdade industrifackens lönekrav på 2,8 procent och i stället pekade mot vårt östra grannland.
Där omfattar industrins avtal för 2016 inte mer än knappt 0,5 procents löneökningar, vilket är en lämplig nivå även för Sverige, enligt Teknikföretagen, eller åtminstone måste slutresultatet hamna på klart under 1.0 procent.
Skälet för att dra fram just Finland är att landet är en av främsta konkurrenter och att vi inte har råd att avvika från den finska vägen.
Dessbättre har vi inte tidigare följt ”den finska vägen”. Sanningen är ju att Finland i dag är ett land i ekonomisk kris medan svensk ekonomi knappt någonsin har gått bättre.
Under 2014 var den svenska tillväxten 2,1 procent. I Finland var den minus 0,1 procent.
Året före, 2013, var den svenska tillväxten 1,3 procent. Den finska ekonomin backade med lika mycket och stannade på minus 1,3 procent.
Sedan 2004 har den svenska ekonomin ökat med i snitt 1,7 procent per år. Motsvarande siffra för Finland är 0,7 procent.
Sverige har alltså i snitt haft en procent högre tillväxt per år i över tio års tid. Så inte är ”den finska vägen” någon direkt vinnarväg att följa.
Den svaga tillväxten i Finland har ytterligare förvärrats av att landet är bundet till euron som valuta.
När nu Finland hamnat i en akut kostnadskris där tillväxten inte hängt med kostnadsutvecklingen kan de därför inte heller hoppas på att valutaförändringar skulle bli någon hjälp. Hade Finland haft kvar den finska marken skulle vi annars kunnat förvänta oss ett fall i valutans värde som till åtminstone en del skulle mildrat kostnadstrycket. Men nu finns ingen annan väg att gå än att hårdfört minska kostnaderna inom landet.
Krisen har lett till de omfattande fackliga protester vi kunnat läsa om under senare tid i Finland, när den borgerliga finska regeringen velat upphäva ingångna kollektivavtal och göra dem mindre förmånliga.
Den berättigade fackliga kritiken är att regeringen vill vältra över sparkraven på dem med redan lägst inkomster.
En annan effekt av den finska krisen är alltså att industrin slutit mycket låga avtal på knappt 0,5 procents löneökning nästa år.
Och nu tar alltså Teknikföretagen den finska krisen och finsk ekonomis decennielånga ökenvandring som skäl för att Sverige inte har råd med löneökningar.
Det är ett nydanande och fantasifullt grepp, men naturligtvis inte relevant för svensk avtalsrörelse som måste se till den svenska och inte finska konkurrenskraften.
LÄS OCKSÅ:
