IF Metalls ordförande Anders Ferbe. Foto: Marcus Ericsson/TT

Storgräl har utbrutit efter arbetsgivarnas utspel på onsdagen om låga löneökningar på långt under en procent. Industriföreträdarna lyfter fram det krisdrabbade Finland som förebild. Osmakligt, dundrar Anders Ferbe, IF Metall. 

Långt under en procents löneökningar. Helst ska de stanna på samma nivå som i Finland där parterna under hårt tryck kommit överens om 0,47 procent för 2016. Så ser arbetsgivarnas utspel ut.

– Vi vill vara tydliga med vår förväntan vad gäller nivåfrågan, säger Åke Svensson, vd Teknikföretagen, till Arbetet.
– Vi har inga krav på att få höja lönerna, men vi förstår att vi kommer att bli överens om någon slags nivåhöjning. Men den måste vara på en nivå så att konkurrenskraften inom industrin utvecklas.

Åke Svensson hävdar att facken inom industrins krav på 2,8 procent i lönelyft är alldeles för högt.

– Det skulle ytterligare försvåra i konkurrenshänseende och vi risker att förlora ännu fler jobb i Sverige. Vi måste ligga i nivå med det finska avtalet på en halv procent eller åtminstone under en procent.

Det är en mycket svart bild av svensk ekonomi och industrins föreutsättningar som Åke Svensson målar upp tillsammans med vd-kollegor på sex andra arbetsgivarförbund inom Svenskt Näringsliv. De presenterar sin syn i en debattartikel och på en presskonferens.

De sju vd:arna lyfter fram Finland som ett föredöme. De hänvisar till det samhällskontrakt som slutits i landet. Där slutar löneökningarna på knappt 0,5 procent nästa år.

IF Metalls ordförande Anders Ferbe kallar jämförelsen med Finland hårresande. Landet har stora ekonomiska problem, inte minst efter EU:s sanktioner mot Ryssland som lett till stora exportförluster för landet. De har dessutom en strukturkris i industrin.

– Det är irrelevant och nästan osmakligt att göra denna jämförelse mot bakgrund av vad som sker i Finland. Där finns en stor konflikt mellan fack, arbetsgivare och staten, säger Anders Ferbe, till Arbetet.

Han framhåller att parterna istället bör hålla ett öga på löneökningarna runt om i hela Europa

– Vi ska ligga i takt med Europasnittet. Till skillnad från Finland har tyskarna, belgarna och österrikarna en helt annat löneökningstakt.

– Jag tror att man ska bortse från enskilda länders eventuellt väldigt låga eller väldigt höga löneökningar och fortsätta titta på våra viktigaste konkurrentländer och ligga i ungefärligt takt med dem.

Däremot är Anders Ferbe inte förvånad över att arbetsgivaren gör ett kraftfullt utspel strax innan parterna ska byta avtalskrav måndagen den 21 december.

– Det är inte överraskande, utan ganska vanligt att de agerar på det sättet.
– Vår bedömning är att situationen är ganska lik som den som var 2012 och 2013. Med de löneökningar som vi förslår klarar man konkurrenskraften, säger Anders Ferbe.

Arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv beskriver industrins utveckling i mycket dystra termer. Antalet anställda har minskat med 125 000 på tio år, industriproduktionen har minskat kraftigt under 2000-talet och industrin lönekostnader ökar snabbare än merparten av våra viktigaste konkurrentländer.

Anders Ferbe ser industriföreträdarnas urval av statistik som en vinklad version till stöd för den egna argumentationen.

– Vilken ståndpunkt man än har kan man alltid finna stöd i någon statistisk handling, säger Ferbe och menar att facken inom industrin ger en mer nyanserad bild av det ekonomiska läget.

– Vi väger samman en rad olika faktorer och kopplar dem till samhällsutvecklingen. Då kan vi konstatera att med den löneökningstakt som vi har haft innevarande avtalsperiod har industrin utvecklats positivt.

LÄS OCKSÅ:

Ledare: När svensk avtalsrörelse blev finsk

”Märkligt och provocerande”