Vilda västern i Fukushima
Uppröjningsarbetet i Fukushima har blivit ett vilda västern för byggentreprenörer, ända ned till japanska maffian. Medan mellanhänderna tjänar gott får anställda dras med låg lön och osäkra villkor. Någon ljusning finns inte i sikte för nästa generation.
Vägen till det havererade kärnkraftverket slingrar vackert längs kusten, där en högre tsunamivägg är under uppförande. Vi färdas på den enda leden mellan staden Iwaki, dit de flesta evakuerades efter olyckan, och kärnkraftverket Daiichi. Rutten har blivit en flaskhals för många av de totalt 7 200 kärnkraftsarbetarna som köar i en timme bara för att ta sig de fyra milen till idrottskomplexet J-village på morgonen, vilket numera tjänar som ombytesstation. När skyddskläderna åkt på bussas de sedan de sista två evakuerade milen till kärnkraftverket. Totalt tar proceduren tröttsamma två timmar enkel väg.
Av samtliga arbetare på Daiichi är endast drygt tusen direkt anställda av operatören Tepco. Resten hyrs in av deras 50–60 leverantörer, som i sin tur har hundratals – kanske upp till tusentalet – underleverantörer, enligt Tepcos riskkommunikatör Teruaki Kobayashi. Kärnkraftsarbetarna jobbar med att ta de fyra havererade reaktorerna ur bruk, en process som beräknas ta fyrtio år.
Personalstyrkan på Daiichi är dock liten jämfört med alla de som jobbar med saneringen av hus, trädgårdar och risfält ute i prefekturen. Bara i den evakuerade zonen (en två mils radie runt kärnkraftverket) uppgår dessa till 17 400 personer, som med grävskopor skrapar bort det övre, radioaktiva jordlagret. I resten av prefekturen – med nästan samma storlek som Skåne och Blekinge sammanlagt, saknas central statistik. Det berättar Iwakis socialdemokrater, som i februari öppnade ett litet stödkontor för arbetarna i en barack längs floden i Iwaki.
– Vi hjälper dem med försenade betalningar och kontraktsbrott, säger kontorsansvarige Mitzuaki Karino, 62.
Folk får olika betalt för samma jobb, vilket är det vanligaste klagomålet. Risktillägg betalas oftast inte ut. De många lagren av underleverantörer gör systemet ogenomskinligt och rötterna leder ända ned till japanska maffian. I mars dömdes maffiabossen Yoshinori Arai till åtta månaders fängelse för att ha bestulit anställda på en tredjedel av lönen. Han hade rekryterat dem till en arbetsplats i Date, nordväst om kärnkraftverket, driven av Obayashi, en av Japans största konstruktionsfirmor. Enligt polisen är detta bara ”toppen av ett isberg” av maffians involvering i sanerings-arbetet.
Tepco har satt upp en jourlinje för missnöjda anställda, men det är svårt att ordning på det stora nätet av mellanhänder. Om riskkommunikatören Teruaki Kobayashi fick bestämma skulle han göra om systemet:
– Det bästa vore om folk var anställda av Tepco direkt, säger han.
I den evakuerade zonen har allt övergivits i en hast. Husen är öde. En reklamskylt ute på ett övervuxet risfält annonserar glasögonförsäljning. Den måste vara mer än fyra år gammal.
Strålningen bara ökar ju närmare det havererade verket vi kommer. Utanför grinden ligger den på 7,2 mikroSievert per timme, 28 gånger den tillåtna dosen. Alla som vistas här måste bära skyddsutrustning, vilken är gjord av ett känsligt material, berättar den före detta kärnkraftsarbetaren Akihiro Yoshikawa som nu driver organisationen Appreciate Fukushima Workers. På sommaren blir lagret så varmt att det inte går att jobba de hetaste fyra-fem timmarna mitt på dagen. På vintern är det iskallt då man inte kan bära tjocka kläder undertill på grund av lagrets skörhet.
På vägen tillbaka passerar vi temporära bostäder gjorda av metall och staplade på varandra vid sidan av vägen. Här bor arbetare från andra provinser som jobbar med saneringen. Fördelen är att de slipper pendla, men att bo här är väldigt isolerat och det finns få mataffärer.
Yoshikawa på Appreciate Fukushima Workers försöker hitta på alternativa arbetstillfällen och har startat en olivplantageodling (oliver tar inte upp mycket strålning), men det är svårt då Fukushima främst är känd för sin vackra natur, som nu är kontaminerad. Nästa generation kommer att jobba med saneringen, säger han.
Hanna Sistek
LÄS OCKSÅ:
En årsdos strålning på bara fyra dagar
Nu startas reaktorerna igen
2011 inträffade jordbävningen som ledde till tsunamivågor som slog ut kärnkraftsverket i Fuku-shima, och efter det stängde regeringen flera kärnkraftverk. Nu öppnas de igen. I oktober drog den andra reaktorn, efter olyckan, igång sin elproduktion.
Olyckan i Fukushima fick även globala konsekvenser. Kärnkraftsfrågan är het i EU där kommissionen lagt ett förslag om en gemensam energiunion, vilket diskuteras nu.
EU-länderna tänker dock helt olika. Tyskland började avveckla sin kärnkraft efter Fukushima-olyckan- medan grannlandet Frankrike producerar nästan all sin elektricitet på detta sätt.
Den 30 november inleder FN dessutom sitt stora klimatmöte i Paris som handlar om att skapa ett bindande avtal för att minska koldioxid-utsläppen i världen. Kärnkraften är en bit i det pusslet.
Erik Larsson