Vänsterns maktövertagande blockeras av presidenten
I Portugal finns en vänstermajoritet i parlamentet – men presidenten vägrar låta Socialistpartiet bilda regering.
– Vi får inte sända fel signaler till de finansiella institutionerna och marknaden, säger president Aníbal Cavaco Silva, som i stället har gett högern chans att bilda minoritetsregering.
Den 30 oktober svors Pedro Passos Coelho in som premiärminister i Portugal. Men redan vid regeringsförklaringen i nästa vecka (den 10 november) riskerar den nya center-högerregeringen att falla – något som i så fall skulle innebära en för landet rekordsnabb regeringskollaps.
Förklaringen är enkel: 62 procent av väljarna röstade i oktober emot den åtstramningspolitik som Passos Coelho fört sedan 2011. Socialistpartiet (PS), vänsterpartiet Bloco Esquerda (BE) och kommunistpartiet (PCP) fick 122 av 230 mandat, och har en klar majoritet i parlamentet.
Landets president Aníbal Cavaco Silva har dock avfärdat tanken på att ge Socialistpartiets ledare Antonio Costa i uppdrag att bilda regering – åtminstone så länge det rör sig om att samarbeta vänsterut.
– Det här är den sämsta tänkbara tidpunkten för radikala förändringar i vår demokratis grunder. […] Efter att landet gått igenom ett så svårt och kostsamt sparprogram är det min plikt och min konstitutionella roll att göra allt i min makt för att undvika att sända fel signaler till de finansiella institutionerna, investerarna och marknaden sade president Cavaco Silva när högerregeringen svors in.
Cavaco Silva menar att de tre vänsterpartierna fört väljarna bakom ljuset eftersom de inte gått till val på en gemensam plattform. Om högerregeringen fälls hotar han därför med att utlysa nyval (som tidigast kan hållas i början på nästa år) – och att låta en expeditionsministär sitta vid makten tills dess.
På finansmarknaderna har krisen lett till turbulens. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har uttryckt oro för att även länder som Irland och Spanien ska låta sig inspireras av Portugal och rösta fram åtstramningskritiska regeringar.
Portugals president Aníbal Cavaco Silva går så långt att han anklagar de två mindre vänsterpartierna Bloco Esquerda och PCP för att vara ett hot mot demokratin, som konsoliderats i landet efter diktaturens fall 1974.
– Under Portugals 40 år av demokrati har regeringen aldrig varit beroende av stöd från anti-europeiska krafter, alltså krafter som har kampanjat mot Lissabonföredraget, budgetpakten och stabilitetspakten, och som förespråkar ett utträde ur den monetära unionen och euron – för att inte tala om Nato. […] Det vore riskabelt för Portugal.
Socialistpartiets ledare Antonio Costa svarar att detta är ett uttryck för demokratiförakt. Inom delar av vänstern mullras det om ”statskupp” och polariseringen i landet tilltar.
– Att inte ge oss i uppgift att bilda regering är oansvarigt och obegripligt, konstaterade Costa häromdagen.
Nu har han inlett förhandlingar med de andra vänsterpartierna för att ta fram ett trovärdigt regeringsalternativ med en ”anti-åtstramningspolitik”. Enligt lokala medier har en preliminär överenskommelse nåtts med Bloco Esquerda – ett parti som ofta nämns i samma andetag som spanska Podemos och grekiska Syriza – om höjd minimilön från 500 till 600 euro, sänkt hotellmoms och satsningar på bland annat höjda löner i offentlig sektor.
Men även kommunisterna i PCP måste med på tåget. Att nå kompromisser med marxist-leninisterna i PCP är dock av historiska skäl svårt. Costa har beskrivit försöken att överbrygga de senaste 40 årens ideologiska strider inom vänstern som att ”riva en Berlinmur”.
– Men vi kommer inte att leda en negativ majoritet. Vi fäller bara regeringen om vi har ett trovärdigt regeringsalternativ, sade Costa innan han gick in i förhandlingar med PCP tidigare i veckan.
Den 40-årige Costa har tidigare varit borgmästare i Lissabon och blev Socialistpartiets partiledare efter en intern maktstrid förra året. Han har gjort sig känd som en skarp kritiker av de gångna årens åtstramningspolitik, något som dock är långt ifrån okontroversiellt i hans eget parti. Alltför stora eftergifter till de båda vänsterpartierna –framförallt vad gäller relationen till EU och euron – riskerar därför leda att till ett svårhanterligt uppror inom Socialistpartiet.