LO-medlemmar om tidningsdöden: ”Sämre bevakning”

Sedan dagstidningen Arbetet lade ner har han inte prenumrerat på någon tidning. Idag på morgon har han tittat på tv, men där fick han inga nyheter. Det hade visst snöat i fjällen.
– Journalister är samhällets poliser. Det behövs en stab av anställda journalister som granskar politiker – och fackpampar. Ett problem idag är att allt fler journalister är bemanningsanställda och frilansare, säger han.

Klubbordföranden Roger Olsson skulle vilja att det fanns fler röster och nyanser i journalistiken. Och det tror han skulle kunna skapas genom statligt stöd till små tidningar.
– Och dessutom vill jag att det ska vara mer björnungar och sånt. Det behövs något positivt varje dag, eftersom det är så mycket gnäll och negativt i tidningarna.

I fikhörnan på reservdelslagret samlas en grupp av de anställda på bilverkstaden. Ledningen för Bilia säger att vi inte får prata om VW:s fusk med avgasreningen. Jimmy Persson kollar nattens NHL-resultat på telefonen. Han håller på New York Rangers. Dessutom brukar han kolla sociala medier, läsa Aftonbladet och Expressen i telefonen och titta igenom gratistidningarna Metro och City.
– Det är viktigt att veta vad som händer. Jag kanske inte läser så mycket om politik. Det stora nu är ju kriget i Syrien, säger han.

Vid bordet intill sitter Atif Agic. Han prenumrerar på tidningen Body. För att visa vad tidningen betyder för honom kavlar han upp skjortärmarna och spänner sina biceps.
– Jag brukar scrolla Aftonbladet och läser om krig och fotboll, säger han.

Elin Larsson är ensam om att läsa en tidning på fikarasten. Hon läser Dagens Industri och äter en ostsmörgås.
– Tidningar ger nya perspektiv. Ju mer man läser desto mer perspektiv får man på omvärlden, säger hon. Hon beskriver sig bakåtsträvare och förklarar att hon tycker bättre om papperstidningar än att läsa på skärm och i telefon. Hon säger att media ger en ocensurerad bild av verkligheten. Hon tänker på bilden av den drunknande treårige flyktingpojken.

I Dagens Industri läser hon ledaren om Moderaterna och en nyhetsartikel som resonerar om nyval och samarbetet över blockgränserna.
– Jag har ingen stark politisk övertygelse, men jag är intresserad av politik, säger hon.

Stefan Höök är ombudsman på LO-distriktet i Malmö. Han jobbar mycket med utbildningar och det är mest med ”Alla kan göra något” som tar upp alla människors lika värde och är en del av fackets arbetet för demokrati och mot främlingsfientlighet. Just idag håller han dock i en facklig grundkurs.
– Många av dem jag träffar på utbildningar har en begränsad syn på verklighet. De tänker inte ett extra varv och de ser inte bakom rubrikerna. Många saknar ett källkritiskt tänkande.

Han ser flera orsaker till det. Bland annat handlar det om att det går så snabbt att få något publicerat idag. Och att det på nätet finns många sajter som exempelvis de främlingsfientliga som publicerar rena lögner. Mer seriösa medier gör inte så, enligt Stefan Höök. De har en ansvarig utgivare och de värnar sitt varumärke för att kunna ta betalt för materialet de publicerar.

Men tidningar och mer seriös media bidrar till problemet genom att gå mindre på djupet och vara mindre nyanserad, enligt LO-ombudsmannnen.
– Sydsvenskan har skurit ner kraftigt och jag tycker bevakningen är mindre granskande och förklarande och mer snuttifierad, säger Stefan Höök.

Det får betydelse för facket genom att allt från avtalskrav till arbetsmarknadsfrågor i stort får en sämre behandling, anser han. Men Stefan Höök vill inte att facket ska agera gentemot tidningarna. Det är viktigt med fri press enligt honom.
– Däremot ska vi agera mot våra medlemmar. Det behövs hederlig folkbildning – i kritiskt tänkande och källkritik.

Stefan Höök är dock inte riktigt säker på hur framtiden för media borde se ut. Han konstaterar att pressen finns på en marknad och att det inte är någon skillnad mellan public service och privatägd media – de tar ju upp samma sak. Och för honom är det viktigt med fri och granskande media.

På Skånes universitets sjukhus i Malmö känner sig många av de anställda utsatta och drabbade av media. Ambulansföraren Göran Andersson känner inte igen medias beskrivningar av de händelser han var med i. Undersköterskan Ann-Sophie Hansson orkar inte titta i tidningen när hon jobbar på akuten – det är för jobbigt med skildringarna av våld och skadade.

Sektionens vice ordförande Gisela Landmark är upprörd över Sydsvenskans artiklar om psykiatrin. Hon tycker artiklarna är felaktiga och hon reagerar starkt på att fackmedlemmar inte fått någon möjlighet att svara på det som de uppfattar som påhopp. Dessutom tycker de alla att journalister verkar okunniga, eftersom de bara pratar med läkare och sjuksköterskor. Har journalister inte förstått att undersköterskor och andra av Kommunals medlemsgrupper gör en mycket stor del av arbetet på ett sjukhus, undrar de.
– Det verkar som journalisterna inte riktigt vill berätta hur illa det är när det gäller flyktingarna. Vi klarar inte av att ta hand om de stackare som kommer hit, men media ger en mjukare bild, säger Göran Andersson.

Med i samtalet Paul Malmquist och Anders Nilsson. Alla fem har fackliga uppdrag. Anders Nilsson tycker att medias bevakning var större förr och journalisterna hade mer kunskap. Dessutom har han reagerat på att det händer att tidningar publicerar pressmeddelande utan att själv bearbeta uppgifterna.

Paul Malmquist säger att det bara är Aftonbladet han kan läsa – om han ser på ledarsidans inriktning, men han gillar inte journalistiken i Aftonbladet. Den är kortfattad och utan uppföljningar. Däremot är han mycket nöjd med att media följer fotbollslaget MFF allt mer. Och han börjar alltid med sporten när han läser en tidning.

Även om de är kritiska mot mycket så värnar de journalistiken och vill utveckla den. Gisela Landmark slår fast att journalistiken behövs. Och Anders Nilsson säger:
– Det är viktigt för demokratin att granska det som händer och sker i samhället.

Och Paul Malmquist vill att man går tillbaka till många dagstidningar, som är kopplade till olika politiska partier och de profilerar sig ordentligt.

ENKÄT:

Ingrid Persson, pensionär
– Jag får nyheter genom TV och gratistidningarna City och Metro. Men de säger alltid att jag ska gå inpå dubbel v dubbel v, men jag har inget dubbel v dubbel v.
– Tidigare hade jag Sydsvenskan, men den har jag sagt upp. Jag saknar den inte, men jag skulle ljuga om jag sa att jag hade koll på allt som händer.
– Politiskt är det inte så svårt just nu. Alla är ju lika utom Sverigedemokraterna.

Linnea Mann, jobbade tidigare med piercing nu: ”Gör så lite som möjligt”

– Jag har inte läst tidningen på 5 år. Jag är inte intresserad av nyheter. Det är inte lättare att förstå samband för att man läser nyheter. Jag vill egentligen veta mindre. Det finns för mycket information.
– Jag har slutat mitt jobb som piercare och gör så lite som möjligt för att få tid att tänka själv.
– En gång röstade jag i ett val, men jag ångrade mig, eftersom jag bara gjorde som andra ville att jag skulle göra.

Sara Wirgín
– Jag har ingen tidningsprenumeration. Jag tittar på TV och läser Aftonbladet på nätet. Jag vill hålla mig uppdaterad. Just nu handlar det mycket om flyktingar.
– Tidigare när jag pendlade läste jag lokalnyheter i Metro och i City, men det är inget jag saknar nu.
– Jag är inte så jätteinsatt i politiska frågor.