Pär jobbar ute varje dag året runt

I småländska Huskvarna prunkar begonian, en typisk kyrkogårdsblomma. Hösten är bästa tiden när man jobbar ute, tycker Pär Svensson som är kyrkogårdsförman här.

– 30 grader varmt är jobbigt. Jag solar aldrig på fritiden.

Om några timmar ska det vara en jordbegravning och graven står färdiggrävd och väntar.

– Vi gör det alltid dagen innan. Det tar mellan fyra och åtta timmar att gräva med maskin och något kan haka upp sig. Jorden kan rasa, eller det kan vara vatten i graven.

De sista spadtagen tas för hand. Efter ceremonin fylls graven med tre lass sand och den jord som grävts upp läggs tillbaka.

– Det är viktigt att packa i sidorna. En sättning i marken kan komma dagen efter, senare eller inte alls.
Ungefär 30 kistgravar gräver Pär och hans kollegor under ett år, det motsvarar 25 procent av alla som begravs. 75 procent väljer kremering, en fördelning som stämmer överens med siffran för landet som helhet.

–Vi gräver på vintern också. Då använder vi en tjälmatta med värmeslingor som ser ut som en luftmadrass.

Alla svenskar betalar begravningsavgift via skattsedeln och den ger oss 25 års gravrätt.

– Men det är allt fler anhöriga som lämnar tillbaka gravarna. Vi har ett stenröse där varje avliden får en namnplatta, men där vi tar hand om skötseln. Det är väldigt populärt.

En gravsten i vanlig storlek väger uppemot 140 kilo. Reglerna om att förankra i marken har blivit noggrannare sedan den tragiska olyckan 2011 i Västergötland då en 8-årig flicka dog efter att en sten vält över henne.

– Vart femte år gör vi en ordentlig genomgång och kollar att alla klarar 35 kilos tryck.

Många maskiner används på kyrkogården: grästrimmer, skogsröjare, batteridriven häcksax. Pär Svensson är inte förtjust i lövblåsen som både låter och luktar bensin.

–Den gör fem-sex gubbars räfsjobb. men jag mår dåligt av bensinångorna. En gång mådde jag så illa att jag fick gå hem. När en batteridriven variant finns att köpa då blir vi glada.