Städare på brittiska UD hotas med sparken
En grupp städare skrev ett brev till Storbritanniens utrikesminister och krävde en värdig lön. Nu riskerar de att få sparken.
– De vill göra sig av med oss för att skrämma andra städare till tystnad, säger lokalvårdaren Katy Rojas till The Guardian.
Den 21 juli i år skrev 14 städare på brittiska UD ett brev till den nytillträdde utrikesministern Philip Hammond för att gratulera honom till posten – och be om ett möte om sina löner.
De menade att den höjning av den nationella minimilönen från 7,05 till 7,20 brittiska pund i timmen som den brittiska regeringen föreslagit, inte räcker för att klara sig i London.
I stället menade de att en levnadslön (som regeringen från och med nästa år kallar minimilönen) i den brittiska huvudstaden borde ligga på 9,05 pund i timmen, vilket baseras på beräkningar av kostnadsläget i London som Living Wage Foundation gjort.
Svaret dröjde – men nu har det kommit. I ett brev från arbetsgivaren Interserve, som anlitas av brittiska UD, kallas de 14 städarna till enskilda intervjuer som kan leda till avsked eller andra bestraffningar.
Tre av städarna har dessutom varslats om uppsägning till följd av arbetsbrist. En av dem, 44-åriga Katy Rojas, säger att hon är övertygad om att hon och de båda andra valts ut på grund av att de skrivit under brevet till ministern.
– Alla mina arbetskamrater vet att de valde mig för att skrämma de andra och ge oss en läxa […] En av mina chefer skrattade mig i ansiktet och sade: ”Du kommer aldrig att få någon London-levnadslön genom att skicka brev till ministern, för du jobbar inte för UD.” Jag vet det, men jag jobbar faktiskt i UD:s lokaler, säger Katy Rojas till The Guardian.
– Och det är inte ett brott att be om en bättre lön, lägger hon till.
Såväl brittiska UD som uppdragstagaren Interserve förnekar att Rojas och de båda andra städarna valts ut på grund av de skrivit på brevet.
Fakta: Minimilön och levnadslön
Minimilön är den lägsta lön som en arbetsgivare får ge enligt lag. I Sverige finns inte någon minimilön, på grund av den svenska modellen med överenskommelser mellan arbetsgivare och fack, men i resten av världen är det en vanlig modell.
Levnadslön är i stället en lön som ska räcka till nödvändiga utgifter: mat, hyra, kläder och så vidare. Skillnaden mellan minimilön och levnadslön är i många länder mycket stor.