Klass, kön – och sex

Intervju Hon är en ung kvinna med dubbla examina och uppväxt i välbärgade Saltsjöbaden. Han en erfaren man med sex år i folkskola och fostrad av rörelsen. I Gunilla Boëthius romandebut möts könskamp med klasskamp och gnistor uppstår.

Hon har ett enormt intellektuellt övertag som mannen avundas henne boken igenom. Men han har å sin sida ett grepp med kvinnor, säger författaren Gunilla Boëthius om Anna och Bengt – huvudkaraktärerna i hennes första roman för en vuxen publik.

Den fackliga miljön låter kanske inte på pappret som den mest eggande inramningen för en passionshistoria. Men för Anna i Ofri – en passion från 1970-talet innebär det nya jobbet som chefredaktör på facktidningen Stenarbetaren, med redaktion vid LO-borgen och Norra Bantorget, ett känslomässigt och fysiskt uppvaknande. Hon har egentligen fel kön och kommer från fel klass för att kunna bli godkänd utan förbehåll. Men när hon försäkrar att hon delar arbetarrörelsens värderingar och till och med är socialdemokrat blir hon accepterad. Jobbet är hennes.

Gunilla Boëthius har skrivit på boken i över fem års tid. En stor del av berättelsen har tillkommit på övervåningen i Slaktargården, en av de två vackra trähus som byggdes på Södermalm i Stockholm mellan 1727 och 1733, strax före stadens träbyggnadsförbud 1736.

Se upp för de lutande golven, säger hon och pekar på de gamla plankorna som ligger som i nedförsbacke.

Det finns en hel del beröringspunkter mellan bokens Anna och Gunilla själv. Båda har en burgen bakgrund, är välutbildade och drogs – trots detta, kanske man får säga – till arbetarrörelsen under 1970-talet. Gunilla Boëthius jobbade fyra år för ABF-tidningen Fönstret innan hon hamnade på Afton­bladet där hon under sina 12 år på tidningen främst arbetade åt kulturredaktionen. Men hon förnekar att boken är självbiografisk.

– Jag skulle verkligen önska att jag haft en lika häftig kärlekspassion som Anna i boken, men det har jag bara haft i fantasin, säger Gunilla Boëthius med ett pillemariskt leende.

Hon tyckte att det var spännande att skriva om en omvälvande tid och en arbetsmiljö som var väldigt patriarkal men där kvinnorna hade börjat ta plats. Men också att det var intressant att undersöka könsspelet, som hon kallar det.

– Sexualitetens roll mellan könen finns hela tiden på alla arbetsplatser, även om man inte pratar om den. Det är en jätteviktig aspekt av livet. Anna är helt oväckt som kvinna och direkt rädd för sex, Bengt väcker henne sexuellt.

– Jag tycker att vi har en alltför teknisk syn på sex i dag. Därför var det kul att skriva om hur första samlaget mellan Anna och Bengt blev så obeskrivligt misslyckat. Men jag ville också skriva om lyckad sex och hur omvälvande och extatisk den upplevelsen kan vara, förklarar Gunilla.

När Anna och Bengt möts för första gången och deras världar som chefredaktör och ombudsman för Stenarbetareförbundet kolliderar möts hon än en gång av skepsis mot sitt kön och sin bakgrund. ”Våra skitiga arbetsplatser och dina vita frökenhänder. Det går inte ihop”, säger han.

Men det visar sig gå ihop alldeles utmärkt. I Annas händer blir tidningen bättre än någonsin, och i Bengts passar de som i handsken. Paret möts i LO:s korridorer och nattetid på konferenser. De sårar och hetsar upp varandra om vartannat. Gunilla Boëthius säger att hon har inspirerats av klassikern Lady Chatterleys älskare, Erica Jongs tidiga böcker och inte minst Åsa Mobergs okonstlade sexskildringar.

– I min ålder är det dags att ta bladet från munnen och våga berätta om den sexuella arenan. Efter klimakteriet kan man se hur mycket den påverkade en. Det här är en lustfylld återblick på vad som en gång hände runt omkring en, säger Gunilla Boëthius.

LÄS OCKSÅ

• ”En Lady Chatterley i spritdoftande facklig miljö” – Ulrika Milles recenserar Ofri