Sufflösen har koll på varje replik

Publiken rör sig förväntansfullt sorlande in i stora scenens salong på Dramaten. I kväll är det genrep av Maria Stuart med systrarna Ekblad i huvudrollerna. Dold bakom en skärm längst fram sätter sig sufflösen Marie Pettersson tillrätta med sitt arbetsverktyg – pärmen. Där har hon manus som stämmer till minsta kommatecken. Marie kan det till 75 procent i huvudet. Under pjäsens gång ligger hon hela tiden steget före.

– Förmågan att koncentrera mig har jag från åren som dansare. Och musikaliteten, som också är till stor nytta.

När någon behöver hennes hjälp gäller det att vara snabb. En del säger ”text”, andra ger ett tecken eller bara tittar på henne.

– Det där lär man sig. Jag hör när de börjar svaja i sina repliker.

Maria Stuart är på vers och då ska orden vara exakta för att det ska stämma. Om någon säger fel under repetitionerna är Marie på dem direkt. Nu när det blivit dags för föreställning får hon tala om det efteråt.

Ibland glömmer någon ett helt textstycke.

– Faller hela pjäsen om jag inte tar dem tillbaka? Vad märker publiken? Det beslutet måste jag ta blixtsnabbt.

I kväll får hon ge text tre gånger.

– Vi har haft för kort repetitionstid på scen, konstaterar hon.

Det vanliga är att repetera i åtta veckor. Mellan tredje och sjunde veckan har sufflösen som allra mest att göra.

– När skådespelarna ska göra någonting så de inte kan hålla sitt manus, kanske kyssas, då får jag mata dem med text.

Sufflör är ett serviceyrke.

– Skådespelarna kommer gärna och pratar ut. Vi blir både psykolog och mamma.

Olika konstellationer ger helt olika förutsättningar.

– Det beror på regissören och vilka som är med om det blir jättelätt eller jobbigt. Alla produktioner är helt olika.

Maria Stuart har regisserats av en tysk operaregissör. Marie kan tyska så det har blivit en hel del översättning.

Är det inte tråkigt att se pjäsen så många gånger?

–  Absolut inte. Ingen föreställning är den andra lik.