Jan fixar god stämning i kyrkan

De smala fönstren i S:t Thomas kyrka i Stockholmsstadsdelen Vällingby släpper inte in mycket ljus. Kyrkorummet talar funkisarkitekturens avskalade formspråk från 1960-talet.

Det här har varit orgelbyggare Jan Börjesons arbetsplats i flera veckor nu. Bakom en skärm har han ordnat sina verktyg.

Vart tionde år behöver orgeln en rejäl översyn. Flera tusen pipor ska tas ner och göras rena före stämning. I en orgel som är byggd på höjden kan det skilja flera hertz i tonhöjd mellan piporna nära golvet och de högt upp. Varm luft stiger och en skillnad på 1,5 grader ger en skillnad i tonhöjd på 1 hertz, förklarar Jan.

– Den här orgeln kommer att sväva lite i tonerna framåt vintern. Det har jag talat om för organisten.

Han gillar kontakten med musikerna.

– Det är inte bara att stämma, olika stämningar låter olika. Vi har en dialog runt vad vi ska välja. Man måste utgå från orgelns fysiska status och när den är tillverkad. Instrument från 1600-, 1800- och 1900-talen låter helt olika.

Om orgeln har sina begränsningar kan mycket ordnas med digital teknik.

– Inte sällan beställer kyrkorna en genomgång plus en komplettering med högtalarljud. Jag hyllar inte utvecklingen men jag förstår att det blir så. Jag försöker inte hindra det.

Ljudet är väldigt starkt när Jan Börjeson testar de olika stämmorna.

–Alla jobb har sina baksidor. Du måste ha bra gehör, men också tåla starka ljudvågor under lång tid. Ibland har jag hörlurar. Jag tror tyvärr inte min hörsel håller hela vägen till pensionsåldern, men då får jag jobba med mer tekniska saker.

Bra balans behövs också, för att stå på stege. Och bakom orgeln är det trånga utrymmen.

– Har ni eld? frågar en man som kommer in i kyrkan för att tända ett ljus.

–Det händer ofta att folk kommer in och gråter och är ledsna. Pappa var präst och mamma kantor så jag är van, jag kan småprata lite och förmedla kontakt med någon här i kyrkan.