Våldsamma dagar

Den 29 april 1992 frikändes de fyra videofilmade LAPD-poliser som  misshandlade Rodney King grovt.

I upploppen som följde i domslutets fotspår dog närmare 60 personer, över 2 000 skadades och 12 111 människor greps. Egendom för över en miljard dollar förstördes och 7 000 bränder rapporterades.

Kravallerna varade i sex intensiva dygn.

Det är under de dagarna och nätterna som den kaliforniske akademikern och konstnären Ryan Gattis nya roman All involved utspelar sig.

Han har valt området Lynwood i Los Angeles South Central som spelplats för sin fiktiva rekreation av de här händelserna.

All involved är lika delar grekisk tragedi, journalistisk reportagefantasi, Steven Seagal-manus och fingerfärdigt litterärt experiment som stiligt använder en berättarteknik som beter sig som en väv av framåtfallande dominobrickor.

Och just dominobrickor är kanske en alldeles för passande liknelse.

I Gattis kriminaldrama i 17 delar – varje kapitel handlar om en person och hans eller hennes öde under de här sex våldsamma dygnen – är det bara ett fåtal som överlever sin egen berättelse, alltid framförd i ofta smått gastkramande jagform. De flesta faller. Som vore de just blott anonyma brickor i ett spel som avgörs ovanför – eller ibland bakom – deras huvuden.

Det är stundtals nästan provocerande våldsamt.

I All involved är rituella skalperingar – ”för skojs skull” – vardagsmat.

Ernesto, en ung mexikan som till vardags tillverkar guacamole i en food truck, blir brutalt mördad, bland mycket annat fastbunden bakom en skenande van mitt på blanka dagen inför mängder av vittnen.

Det är romanens första indikation på vad som ska ske i skuggan av kravallerna som redan ätit upp hela Los Angeles poliskår: Lokala gäng och makthungriga småpåvar utnyttjar kaoset för privata uppgörelser och vendettor.

Den mördade Ernestos syster, Payasa, är borta på PCP (hallucinogen drog) mest hela tiden. Hon är en av dem som hamnar i en olöslig lojalitetstvist mellan familjeband och gängtillhörighetens dogmatiska regelverk. PCP är hennes närsynta lösning på en omöjlig situation.

Men även om gangsters och gängmedlemmar utgör majoriteten av persongalleriet ger Gattis också svalkande utrymme åt en anonym polis, en brandman, en sjuksköterska, en gatukonstnär och, aningen överraskande, ett kaliforniskt mods som varje morgon vaknar till The Specials debutalbum och kör vespa iförd röda hängslen över den obligatoriska pikétröjan från Fred Perry.

Men alla är de sammantrasslade i en oupplöslig knop.

Ögonblicksvis tar Ryan Gattis inre universitetslektor över och hans romanfigurer föreläser och ger initierad historisk bakgrund till sina handlingar och omständigheter. Där brister trovärdigheten. Då lämnar de gatuslangen, ”backar ut ur bilden” och iklär sig en mental fluga framför den svarta tavlan. Men det är i princip min enda invändning.

Den amerikanska popkulturen har varit snabb som tusan i år. Artister som D’Angelo, Kendrick Lamar och gospelrocktrion Algiers är några av dem som i rasande fart har tonsatt eller i alla fall kommenterat de nästan identiska upploppen i Ferguson, Missouri, i vintras.

Gattis roman gör det minst lika affektivt. Att den råkar utspela sig 1992 gör den inte på något vis mindre dagsaktuell än när regissören Robert Altman förlade sin genomskinligt Vietnamkrigskritiska M*A*S*H* i
Koreakrigsmiljö.

Bokomslagets säljtext jämför All involved med den moderna tv-klassikern The Wire men den har betydligt mer gemensamt med den brittiska och sorgligt underskattade Channel 4-serien Top boy som utspelar sig bland illa organiserade unga droglangare i Hackney. Båda pekar de effektivt och ständigt på hur geografiskt rörelsehindrade huvudpersonerna är. De må ha bil och tillgång till lokaltrafik av alla former, ändå lämnar de så gott som aldrig sina ytterst limiterade kvarter, oftast exakt de samma där de föddes. Och, i All involved, där de också dör.

En hermetiskt kvävande värld som sällan sträcker sig längre hemifrån än någon ynka buss- eller tunnelbanestation. Om ens det.

Det är här All involved blir som enklast och mest logisk att översätta till svenska förhållanden, till protesterna och upploppen i våra egna större städers förorter. Just detta är den mest skrämmande reflektionen i Gattis spegelbild: Husby eller Tottenham är aldrig långt borta när jag läser.

Den till synes omedvetna klaustrofobin, en medfödd instängdhet, nästan en geografisk förlamning baserad på att man valt sina föräldrar med alltför dålig omsorg, gör sig påmind i varje personporträtt, i varje berättelse.

Fotnot: All involved kommer att publiceras i svensk översättning i oktober av Albert Bonniers Förlag.