Till och med reptiler var häftigare förr

Jurassic World är sommarens stora actionäventyr. Själv mötte jag de första Jurassic Park-filmerna i början av 1990-talet när jag var i dinosauriebesatt ålder. Förväntningarna på den fjärde filmen, som dragits i långbänk, är därför skyhöga.

Jurassic World är i filmen en attraktionspark med dinosaurier av olika slag på en ö i Centralamerika. Publiken efterfrågar ständigt spektakulärare sorter (”mer tänder”). I labbet sätts allt djärvare DNA-kombinationer ihop.

En dag står Indominus rex färdig. Större och mer intelligent än någonting tidigare. Det är en tydlig allegori över nöjesindustrin. Och man är väl en enkel människa. Trots storslagna scener med jättedjuren i paradismiljö hinner jag bli uttråkad ända till slutscenens gigantiska kamp.

Jurassic World saknar sina föregångares duktiga skådisar och intressanta rollkaraktärer. Till och med reptildjuren kändes häftigare förr, även om de nya är i 3D.

Det kanske är filmens oavsiktliga sensmoral? Teknikutveckling är inte alltid nyckeln till framgång.