T-shirtens verkliga pris
Köper du en t-shirt från Bangladesh för en hundring tar butiken en femtiolapp, modeföretaget drygt 30 kronor medan textilarbetaren endast får mellan 50 öre och 3 kronor.
Arbetet köpte en helt vanlig t-shirt med tryck på H&M för 99 kronor. En sommartröja som sytts i Bangladesh.
Av konkurrensskäl vill H&M inte berätta hur många kronor av just den här t-shirten som går till textilarbetaren som sytt den. Men organisationer som Fair trade center, Clean clothes campaign och det globala facket Industri all har bra koll på marginalerna och villkoren i branschen.
Det mesta av pengarna för t-shirten hamnar i de rika länderna. Butiken och varumärket får drygt 80 kronor för t-shirten som kostar 99. En mindre del går till de fattiga länderna där kläderna tillverkas.
– Det skulle knappt behöva kosta någonting för konsumenterna om lönen för textilarbetarna i Bangladesh eller Kambodja fördubblades, säger Charlie Aronsson på Fair trade center.
I flera år har han haft kontakt med modeföretag som syr upp sina kläder i Bangladesh, Kambodja, Indien och andra låglöneländer.
De senaste åren tycker han sig se vissa förändringar. De flesta internationella modeföretag är numera eniga om att lönerna för textilarbetarna är för låga och att det är ett problem. Hur lönerna ska höjas är de dock inte överens om.
Flera internationella organisationer och fackföreningar har pressat på för att det ska införas ”levnadslöner” för textilarbetarna i de asiatiska länderna.
En levnadslön är en lön som en arbetare ska kunna överleva på: betala boende, mat, sjukvård samt försörjning och skolgång för sina barn.
Begreppet började användas kring 2010. I början var det mycket diskussioner om vad som skulle ingå i beräkningarna för levnadslönen.
– I dag accepterar allt fler företag begreppet levnadslön, säger Charlie Aronsson.
Svenska H&M är ett sådant. För två år sedan presenterade de en ny lönestrategi med målet att arbetarna på 700 textilfabriker senast år 2018 ska få en lön de kan klara sig på. En ”fair living wage”. Men hur hög ska den vara?
– H&M anser att det inte är vår roll att besluta om en specifik nivå, den ska utgå från vad de anställda på arbetsplatsen själva anser, skriver Elin Hallerby på företagets presstjänst i ett mejl till Arbetet.
I dag har modeföretaget tre mönsterfabriker – en i Kambodja och två i Bangladesh – där de testar att sätta lönerna enligt en ny förhandlingsmodell.
IF Metall är medlem i det globala facket Industri all. Det svenska industrifacket har engagerat sig i textilarbetarlönerna. De föredrar förhandlingslösningar framför levnadslöner.
– Vi tycker att lönen ska bestämmas genom att starka fackföreningar förhandlar fram kollektivavtal. Inte genom att stater ändrar i minimilönerna, säger Erik Andersson, internationell sekreterare på IF Metall.
Ett problem med en förhandlingsmodell är dock att facken i exempelvis Bangladesh är mycket svaga. Det finns en mängd mindre organisationer som konkurrerar med varandra och korruptionen är utbredd.
Organisationen Clean clothes campaign, som övervakar lönerna i textilbranschen, tror inte att H&M kommer att ha infört levnadslöner år 2018. När företaget nyligen presenterade årets bikinikollektion påpekade Clean clothes campaign att de som syr plaggen måste jobba 10–12 timmar om dagen – och inte ens då får de ihop pengar för att försörja en familj.
Samtidigt är det betydelsefullt att stora företag går ut och säger att de vill förbättra villkoren i branschen, även om det för dem handlar om att stärka sitt anseende och sälja mer.
Brittiska varuhuskedjan Marks & Spencer och spanska Inditex, som driver Zarabutikerna, hör också till de multinationella företag som talar om att ta ett socialt ansvar.
Ser det ljusare ut för textilarbetarna i världen?
– Det är för mycket att säga att det ljusnat. Det finns tecken på att det går i rätt riktning, men lönerna är fortfarande alldeles för låga, säger Erik Andersson, IF Metall.
Textilarbetarna klarar sig inte på sina löner
I dag är de lagstadgade minimilönerna inom textilindustrin betydligt lägre än vad som behövs för att klara sig. Flera fack och organisationer slåss för att införa en levnadslön i Asien, ”The Asia floor wage”. Enligt deras beräkningar är det stor skillnad mellan dagens minimilön och hur mycket som krävs för att försörja sig själv och två barn på en 48 timmars arbetsvecka. (Löner omräknade till kronor).