De vägrar machokulturen

Machokulturen ska bekämpas. Det är Byggnads kvinnliga nätverk, Näta, enigt om under sin årliga träff. I år bjöds även kvinnliga elektriker och målare in till tredagars-mötet i Stockholm för att diskutera jämställdhet.

För femtonde året i rad arrangerar Näta sin årliga träff. På Rönneberga kursgård på Lidingö har 34 kvinnor från Byggnads tagit del av varandras erfarenheter och lyssnat på inspirerande talare. Tina Thörner, framgångsrik kartläsare inom rally, var en av talarna som föreläste om hur det är att vara kvinna i en mansdominerad värld.

Snickare Emmelie Renlund är med i arbetsgruppen som tagit fram programmet till tredagars-träffen i Stockholm.

– Syftet är att öka kvinnornas fackliga kunskaper, liksom hjälpa varandra med problemlösningar. Vi ska stärka, stötta och behålla våra kvinnliga medlemmar.

För första gången bjöds även tre kvinnliga elektriker och två målare in till nätverksträffen. Detta för att sprida kunskap om hur Näta arbetar med att stötta sina kvinnliga medlemmar. Elektrikerna har ett nationellt kvinnligt nätverk, Elqvinnorna, och håller just nu på att starta upp en lokal sektion i Stockholm. Målareförbundet har än så länge inget kvinnligt nätverk på nationell nivå, men ligger i startgroparna.

– I oktober ska vi vara på plats. Tanken är att vi då ska vara här i två dagar. Hittills har förbundet inte arbetat aktivt med jämställdhet men från och med nu kör vi, säger Natalie Westermark som är ungdomsansvarig inom Målareförbundet.

Samtidigt som den årliga nätverksträffen har Byggnads, tillsammans med branschföreningen Byggcheferna, dragit i gång vad de kallar för årtiondets kampanj. Bland annat har tunnelbanestationer i Stockholm tapetserats med budskap om förändring. På affischer står till exempel: ”Branschen behöver fler kvinnor. Det behöver ju städas här också”.

Affischerna ska väcka uppmärksamhet och är tänkt att påminna om alla de fördomar som frodas inom byggbranschen.

Att det finns en machokultur inom branschen råder ingen tvekan om bland kvinnorna på Rönneberga kursgård. Och de är övertygade om att de olika förbunden kan hjälpa varandra för att bekämpa den arbetskultur som råder.

– Vi bemöter samma problem oavsett om vi är målare, snickare eller elektriker, säger snickare Carina Johansson.

Emmelie Renlund säger att arbetet inom Byggnads precis har påbörjats men att kvinnliga hantverkare behöver samhällets stöd för att få bukt med fördomarna.

– Det viktigaste är att alla erkänner att det råder en machokultur. Först då kan vi ta tag i problemen med att rekrytera fler kvinnor och framförallt behålla de kvinnor som börjat jobba i branschen.

Sex av tio kvinnor inom Byggnads uppger att de har mått dåligt eller påverkats negativt av den rådande arbetskulturen och varannan svarar att branschen tappar personal på grund av detta.

– Siffran är snarare en underdrift. Mycket mörkläggs av våra medlemmar. Det är arbetsgivarnas ansvar att anställa och behålla kvinnor, menar Carina Johansson.

————————————

Hur har du märkt av machokulturen i din bransch?

Emmelie Renlund, snickare, Umeå:

– Jag har hört alla möjliga tänkbara fördomar. Fortfarande tror män ute på byggen att jag är en praktikant, efter sex år i yrket. Man måste ha skinn på näsan för att orka. En gång höll jag på att bryta ihop på en arbetsplats för att jag inte satte gränser. Nu har de lärt sig att jag inte tolererar deras kommentarer och mina platschefer har sagt att det bli bättre arbetsmiljö för alla när jag är på arbetsplatsen.

Natalie Westermark, målare, Stockholm:

– Jag har fått sexistiska kommentarer och blivit tafsad på. I hissar på byggarbetsplatser har män klottrat mitt namn och att de inte skulle ha något emot att sätta på mig och göra saker med mitt underliv. Man ska inte behöva gå till jobbet och vara rädd för vad som kan hända. Det handlar enbart om att männen ska visa sin makt.

Carina Johansson, snickare, Varberg:

– Det är alltid massa fördomar. Och männen vill bestämma för och över mig. Jag kan inte säga själv vad jag klarar av att göra utan det har de redan bestämt åt mig. Jag är alltid ensam kvinna och får aldrig känna mig hemma i en arbetsgrupp. Jag har övervägt att lägga av men så har jag tänkt att nej, jag älskar ju mitt jobb.

Ninni Blom, elektriker, Stockholm:

– Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan om jag är på rymmen från spisen. Fördomsfulla kommentarer är jättevanliga. Jag har blivit verbalt sextrakasserad men jag har lärt mig hur jag ska bemöta det. Jag känner flera kvinnor som slutat, de har inte orkat ta all skit. Senast för ett par veckor sedan fick jag frågan om varför jag, som kvinna är elektriker.