Enighet: LO:s 14 mål för framtiden

Kvinnorna ska närma sig männens lön, arbetarna ska närma sig tjänstemännen och de lågavlönade inom LO ska närma sig dem med snittlöner. LO-förbunden har enats om 14 gemensamma lönemål som ska förverkligas senast år 2028.

Arbetet med att ena de 14 LO-förbunden om långsiktiga lönemål har pågått sedan i somras, och i dag presenterades resultatet – se rutan här bredvid. LO-förbunden har enats om ett antal mål som ska uppfyllas under tre kongressperioder, fram till 2028, vilket Arbetet kunde berätta om redan i onsdags.

– Det handlar om frågor som vi inte kan lösa på en avtalsrörelse. Vi har insett av vi måste ta många små steg och gå sakta åt rätt håll för att nå målet, säger Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare.

Flera av målen är konkreta och siffersatta. Lönespridningen inom LO ska minska genom att avtalens lägstalöner ska vara minst 75 procent av en genomsnittlig arbetarlön, vilket för 2013 skulle innebär lägst 18 000 kronor. Lönegapet mellan arbetare och tjänstemän ska minska från dagens 45 procent till 40 procent, och lönegapet mellan kvinnor och män inom LO ska minska med 6 procentenheter.

Det innebär att lönegapet mellan könen ska halveras på 13 år. LO:s största kvinnoförbund Kommunal har längre drivit frågan om jämställda löner och krävt en snabbare utjämning än så.

– Vi vill gärna att det går snabbare så klart, men att ha ett gemensamt mål som 14 förbund står bakom är oerhört starkt, säger Annelie Nordström, ordförande för Kommunal.

– Vi har hållit på och harvat i 30 år utan några större resultat och i det perspektivet är 6 procentenheter ett rejält steg och ett genombrott som vi ser det, fortsätter hon.

I lönemålen ingår också att heltid ska vara norm på hela arbetsmarknaden och att visstidsanställningar ska begränsas. Högst 10 procent av LO-medlemmarna ska ha tillfälliga anställningar 2028 att jämföra med 20 procent i dag. Även inhyrningen av arbetskraft begränsas så att det bara blir möjligt att hyra in tillfälligt och inte för att täcka ett kontinuerligt behov av arbetskraft.

Kraven kommer att väcka hårt motstånd hos arbetsgivarna, men Handels ordförande Susanna Gideonsson tror ändå att de går att nå. Hon konstaterar att förutsättningarna är olika i olika branscher men att facket inte ställer orimliga krav.

– Jag kan till exempel lova att vi i Handels aldrig kommer att kräva tillsvidareanställningar för julgransförsäljare, säger hon.

Även hur lönebildningen ska gå till slås fast i målen. Även i framtiden ska den internationellt konkurrensutsatta sektorn vara lönenormerande, men det ska ändå vara möjligt att göra relativlöneförändringar så att lågavlönade kvinnogrupper kan komma i fatt. Hur det ska gå till ska förbunden nu diskutera inför avtalsrörelsen 2016 som startar i höst.

– Vi kommer att välja verktyg efter vad som är möjligt de kommande avtalsperioderna, säger Anders Ferbe, IF Metalls ordförande.

Frågan har tidigare varit infekterad inom LO, och Anders Ferbe säger att det inte kommer att bli helt enkelt i framtiden heller, men att förbunden nu har en gemensam intention.

– Vi vill se reallöneförändringar för utvalda grupper som är värdediskriminerade, och förändringarna ska ske utan att andra grupper också kräver mer. Det här innebär inte att alla kvinnolöner ska höjas, säger han.

Även Medlingsinstitutet har försvårat löneutjämning mellan olika grupper i tidigare avtalsrörelser. Myndigheten har hållit hårt på att ingen ska få högre löneökningar än industrinormen, och då är det omöjligt för felavlönade kvinnogrupper att komma i fatt. Att det skulle bli ett hinder för att nå lönemålen tror dock varken Anders Ferbe eller Annelie Nordström.

– När vi 14 LO-förbund är överens, då går det, säger de.

Att samtliga förbund nu är överens gör både förbunden och LO starkt inför kommande avtalsrörelser, enligt Torbjörn Johansson.

– Det är en för alla, alla för en under den här perioden. Vi ska driva de här kraven gemensamt och solidariskt, säger han.

Att många av målen är siffersatta ökar också tyngden i dem, fortsätter han.

– Nu har vi enats om det här och då måste vi se till att leverera. Hur vi ska göra det, och vilka krav vi ska ställa i avtalsrörelserna utifrån detta, blir nu nästa fråga för oss att ta tag i.