Hyran är en kvinnofråga
5 000 kronor lägre hyra för kvinnor? Nja, men när en kvinnas plånbok i snitt innehåller 5 000 kronor mindre än en mans blir höga hyror ett viktigt jämställdhetsproblem, enligt Feministiskt initiativ.
Malin Ericsson (Fi) har sett sina innerstadskvarter i Stockholm förändras, från alla sorters människor och alla sorters butiker till förmöget folk och guldkantskonsumtion.
Det är så enkelt som att fråga sig för vem man bygger. Vem har råd med lägenheterna? Hur kan vi se till att alla kan komma i fråga för en lägenhet?
Det säger Malin Ericson, som sitter i Stockholms kommunfullmäktige som en av Feministiskt initiativs tre ledamöter, när hon förklarar varför partiet ser bostadspolitiken som en viktig feministisk fråga.
Partiet blev i höstas en del av huvudstadens rödgrönrosa styre. Det historiska inträdet ska sätta prägel på bostadspolitiken, hoppas partiet.
Regeringens mål är ekonomisk jämställdhet och ekonomisk självständighet livet ut, och där ingår boendet. Sverige är EU:s mest jämställda land enligt Europeiska jämställdhetsinstitutet. Och Sverige har kommit långt sedan LO och Saf 1960 enades om att kvinnolönerna skulle avskaffas. När siffrorna tvättas skiljer 6 procent mellan kvinnors och mäns löner, och en del kan tycka att det inte är något att bråka om.
Men när vi ser på vad som faktiskt finns i plånboken att röra sig med varje månad blir skillnaderna stora. Den disponibla inkomsten är summan efter statens utjämningar genom skatt, bidrag och ersättningar. Anledningen till att det skiljer är framför allt att kvinnor till stor del har lågavlönade yrken, och arbetar deltid. Eftersom de oftare är föräldralediga, liksom vårdar sjuka barn, späs skillnaderna på.
I fråga om bostäder blir 5 000 kronor mindre varje månad en märkbar faktor när det gäller att hitta ett passande boende, eller att flytta från ett dåligt förhållande.
Feministiskt initiativs Malin Ericson säger att priset på boende kommer att vara en viktig feministisk fråga så länge män tjänar mer än kvinnor.
– Hur ska en kvinna i hemtjänsten ha råd att bo? Hyrorna ska utgå från dem som har en normal inkomst, inte från dem som har förmögenheter. Så länge inte lönerna är jämlika, finns det alltid folk som diskrimineras på grund av att de tjänar för lite. Och har man hyror som funkar för män, så ökar mäns chanser att få lägenheter, säger hon.
Fi vill ställa om bostadsbyggandet mot fler billiga hyresrätter, och anser att allmännyttan ska finnas för att se till att det finns bostäder till invånarna, inte för att tjäna pengar. Bostadsmarknaden behöver bli rörligare, och bostadsförmedlingen behöver få möjlighet att erbjuda fler lägenheter.
Att Stockholms allmänna bostadsbolag sänkt kravet på inkomst är ett steg på vägen, säger hon, för att fler ska kunna få bostad.
På konditori Ritorno i Vasastan, hennes hemkvarter, tar Malin Ericson en cappuccino. Själv har hon nått sitt mål; uppväxt i Skarpnäck ville hon in till Stockholms innerstad.
– När jag flyttade hit 1995 fanns det massor av olika människor här, från fyllgubbar på bänken till pensionärer. Det har ändrats något enormt sedan dess. Förut fanns det hyresrätter i ganska stor omfattning här, nu är det otroligt svårt att få en hyresrätt i Vasastan.
Hon hade tur, säger hon. Bara några år senare hade hon inte haft råd att köpa en liten bostadsrätt i området och göra den bostadskarriär som hon och maken nu gjort.
– Här fanns färgaffär, vanliga skoaffärer, kemtvätt, man kunde gå och köpa skumgummi här runt hörnet. Nu är det mäklare, tjusiga kaféer, delikatessbutiker, mera mäklare. Det blir som ett nöjesfält, det är den fina, den extra konsumtionen som är i fokus. Nu måste man åka ut ur staden för att köpa skumgummi.
Det sociala och kulturella livet byggs kring dem som bor där, deras ekonomi och värderingar, och det betyder också att de som inte har pengar inte tar sig hit, säger hon. Det blir som ett reservat. Klientelet på restaurangerna ändras. Som på den klassiska restaurangen Tennstopet som förr drog till sig allehanda besökare – nu lockar krogen med wienerschnitzel för 265 kronor. Hon själv, akademisk medelklass, kan känna sig ”som ett ufo” här, bland dem som åker två veckor till Thailand varje vinter, eller snarare Vietnam, ”det nya heta”.
– I Stockholm pratar man mycket om att ytterstaden är segregerad, men faktum är att innerstaden är extremt segregerad. Folk som bor här har mycket pengar, och stort socialt och kulturellt kapital.
Hon säger att det kanske är lite värre med segregation i innerstaden än i till exempel Djursholm. Där bor folk bara. Här är stadens hjärta, som alla borde ha tillgång till.
Att bostaden blivit ett investeringsobjekt är ett kortsiktigt, inskränkt tänkande, anser hon.
Att männen har bättre råd med dyra lägenheter syns kanske inte alltid utåt. Ofta bor ju män och kvinnor ihop. Men villkoren blir ojämlika, och för kvinnor som inte vill bo med en man, eller som vill ta sig ur ett dåligt förhållande, kan svårigheten att hitta ett nytt boende bli ett hinder.
– När det inte finns hyreslägenheter, är det jättesvårt för personer i misshandelsförhållanden att ta sig därifrån. Det är ett stort, stort feministiskt problem.
Kvinnojourerna är fulla upp över öronen, säger hon.
Feministiskt initiativ lyfter också frågan om 15-minuterssamhället. Stockholm och andra stora städer behöver inte bara ett centrum, utan flera, där det går att bo och ha tillgång till service av olika slag, inom en kvart.
– Det är en reaktion mot att vi blir allt mer bilberoende, att vi bygger köpcentrum på en äng i stället för där folk bor, säger Malin Ericson.
På så sätt sprids också trycket på lägenheter ut. Men som det är nu går det inte att säga att problemet är att alla vill bo i innerstaden.
– Det är inte längre så att det går att gå till Botkyrkabyggen och få en lägenhet. Förut hade de ju tomma lägenheter, men nu bor det folk överallt, säger Malin Ericson.
LÄS OCKSÅ
