Tyskarna reser sig mot TTIP

Runtom i Europa växer protesterna mot frihandelsavtalen både med USA och Kanada. Motståndet är särskilt utbrett i Tyskland. Arbetet gör nedslag i en kritisk opinion.

Bland de tyska TTIP-kritikerna finns fackförbundet DGB. Man motsätter sig inte enbart investeringsskyddet ISDS, utan kräver ett nytt förhandlingsmandat.

– Om man utnyttjade förhandlingarna med USA till att diskutera hur arbetsrätt och välfärd kan stärkas, hur globaliseringen kan gestaltas mer rättvist, då vore det fördelaktigt. Men det är inte ditåt det barkar hän. Det är det vanliga: ren marknadsliberalisering med ett par insprängda godbitar. Därför förordar vi att samtalen avbryts.

Det säger Florian Moritz, avdelningsledare inom förbundsstyrelsen.

Till skillnad från TTIP är frihandelsavtalet med Kanada i princip färdigförhandlat. CETA innehåller visserligen sådant som facken välkomnar. Till exempel har Kanada åtagit sig att se över implementeringen av FN-organet ILO:s samtliga arbetsnormer. Ett liknande krav driver Europafacket och det amerikanska facket ALF-CIO när det gäller TTIP. Men ett bindande löfte från Kanada är det inte fråga om. Och DGB säger nej även till CETA, i nuvarande tappning.

– Huvudproblemet med de befintliga frihandelsavtalen och med CETA är att det saknas sanktionsmöjligheter om parterna bryter mot reglerna i kapitlen om klimatpåverkan och arbetsrätt, säger Florian Moritz.

– På alla andra områden gäller en state-to-state-dispute-mekanism, till exempel om en stat åtagit sig att sänka tullar men inte gör det. Det kan straffa sig att bryta mot avtalet – men inte mot de regler som gäller miljö och arbetsrätt. Det är förstås helt absurt ur vårt perspektiv.

Ytterligare en punkt i kritiken är tjänstehandeln. DGB vill att det ska framgå i avtalstexten exakt vilka områden som kan komma att konkurrensutsättas eller på annat sätt öppnas. Men i CETA har EU för första gången accepterat den amerikanska varianten, påpekar Moritz: Alla branscher som inte explicit undantas kan underkastas framtida liberaliseringsåtgärder. Det kallas negativ listning – ”list it or loose it”.

– Vi kräver klarhet och försäkran om att inga delar av den offentliga sektorn hotas eller att yrkesregler som vi värdesätter försvinner, säger Moritz.

Den tyska regeringen och näringslivet vill ha både CETA och TTIP. Handelsministern, socialdemokraten Sigmar Gabriel, har själv kritiserat investeringsskyddet. Men han har också gjort klart att Tyskland inte kommer att säga nej till CETA bara för att ISDS ingår. I dagsläget gör hans departement en poäng av att de rättigheter avtalsutkastet ger investerare bedöms vara svagare än de som tysk lag ger.

Frågan om investeringsskydd är av principiell betydelse för både ivrarna och motståndarna. Om skilje­domsinstitutet ISDS i slutändan ingår i CETA, blir det svårt att neka amerikanarna detsamma. Kritikerna vill till varje pris slippa ISDS-regler i TTIP, inte minst därför att det avtalet kommer att omfatta större delen av de globala investeringsströmmarna. Man räds en explosion av skiljedomsförfaranden på skattebetalarnas bekostnad.

Förespråkarna tonar ned riskerna men blickar också framåt: Har man inte med ISDS-regler i TTIP  blir det svårt för Europa att argumentera för ett dylikt skydd i framtida avtal – till exempel med Kina.

Unn Gustafsson

Läs också:

• ”Demokratiskt underskott i EU”