Jag mötte Astrid

Det har varit mycket Astrid Lindgren på sistone. Det är det förvisso alltid i Nobeltider. Men 2014 var den ikoniserade författaren på tapeten av flera skäl: Jens Andersens välskrivna biografi Denna dagen, ett liv som gavs ut i december, och inte minst Kristina Lindströms tredelade dokumentär Astrid som visades i SVT under julhelgen.

Boken och filmen fokuserar på kvinnohistorien Astrid. Hur en hiskeligt begåvad ung kvinna från lilla Vimmerby blir journalist, görs på smällen av sin chef (Astrid skällde ut redaktör Blomberg i brev efteråt då hennes egna kunskaper om preventivmedel var begränsade vid tillfället), utbildar sig, arbetar, bildar familj och därefter blir förlagschef och firad barnboksförfattare världen över.

Här hemma fick hon en särposition som ett slags matri­ark. Hon påstods ha bidragit till att S-regeringen 1976 förlorade ett val för första gången på 44 år, och fick senare av samma parti en djurskyddslag, Lex Lindgren, uppkallad efter sig.

Själv hade hon inte mycket till övers för potentater. Det sade hon själv till mig när jag besökte henne hemma på Dalagatan på jullovet 1992. Jag var där med min far som då arbetade som journalist på Expressen. Han hade intervjuat henne tidigare och de fick en fin kontakt.

Vi skulle hjälpa en då skumögd Astrid med att öppna och läsa några av de brev som låg i säckar i våningen. Jag var nervös inför att hälsa på min favoritförfattare och ursäktade i förväg min ymniga handsvett. Hon svarade att hon mött kungar och presidenter ”och du ser, de är precis som du”. Sedan bjöd hon på chokladrutor och avslagen 7up. Jag läste högt ur breven och fick några broscher som hade skickats i julklapp till henne, de finaste sakerna behöll hon själv.

Eftersom det här var långt före Instagrams tideräkning togs det tyvärr ingen bild på vårt möte. Men i mitt minne är det kristallklart. Jag hade med mig det exemplar av Mio, min Mio som jag fått av min mamma julen 1986. I den fick jag en dedikation: ”Till Jonna med hej från Astrid Lindgren”. Fortfarande kan jag drabbas av svår handsvett när nervositeten slår till. Likt en Madeleine-kaka får den mig att tänka på mitt möte med Astrid Lindgren.