Tre av de fyra stora facken deltar i strejken den 12 december. De strejkar för att regeringen har vägrat diskutera reformerna på arbetsmarknaden med facken.

Men protesterna börjar och slutar inte med generalstrejken.

Största facket CGIL fick med sig facken UIL och UGL på en generalstrejk sedan de träffat premiärministern Matteo Renzi och förstått att han inte tänker diskutera reformerna med facken. Medan CGIL gärna tar till strejken som stridsvapen, är det annorlunda för UIL och CISL.

– Vi försöker alltid få till en dialog, men det har varit omöjligt. Regeringen vill helt enkelt inte diskutera med oss, och därför har även vi bestämt oss för att strejka, förklarar UIL:s vice ordförande Antonio Fuccillo.

Han bekräftar att ilskan växer ute på arbetsplatserna.

– Arbetarna har inte fått några lösningar på problemen på många år. Risken för en våldsam utveckling finns, även om vi som fack försöker hitta alternativa sätt för folk att uttrycka sig på, konstaterar han.

Att arbetare i nedläggningshotade fabriker demonstrerar framför ministeriet för ekonomisk utveckling har blivit vardagsmat i Rom. För en månad sedan urartade en sådan demonstration när polisen började slå på arbetare från en stålfabrik, utan att demonstranterna varit våldsamma. Händelsen ledde till nya direktiv från polisledningen att inte närma sig demonstranterna och undvika fysisk kontakt så mycket som möjligt.

Men det har inte varit möjligt denna heta höst. Demonstrationerna har avlöst varandra över hela Italien, och i flera fall har grupper attackerat politiker och poliser. Många minns fortfarande terrorismen i Italien på 1970-talet och rädslan för att protesterna urartar är stor.

 

Läs också: