Önskas: arbetsro

Lugn och ro, tillit och mer resurser. Det är grunden i receptet för världens bästa skola, enligt Lärarförbundets nya ordförande Johanna Jaara Åstrand. Och så högre lärarlöner förstås.

Betyg i årskurs fyra. Obligatoriskt gymnasium. Tioårig grundskola. Ordningsbetyg. Nya regler för lärarlegitimation …

Listan över politikernas förslag för skolan är lång. De senaste åren har skolan, och framför allt elevernas allt sämre resultat i internationella jämförelser, varit i fokus både i politiken och i medierna. Johanna Jaara Åstrand är glad över att skolfrågor lyfts fram och prioriteras, men hon blir också trött på debatten.

– Det har varit gott om tyckande. Det har kommit en massa lösningar på problem som vi inte upplevt att vi har, säger hon.

Hon tycker att det är dags för beslutsfattarna att lyssna och lita på lärarna. Politikerna borde jobba med de behov lärarna säger sig ha, i stället för med eget tyckande.

– Lärarna vill det bästa för sina elever. Vi vill inget annat än att eleverna och därmed också vi ska lyckas, säger hon och blickar ut över Mälarens höstgrå vatten.

Utsikten från det nya arbetsrummet i Lärarnas hus är magnifik, men hon har inte haft tid att njuta av den. När Arbetet träffar henne har fem dagar gått sedan hon fick uppdraget att leda Sveriges största lärarförbund, och det har varit hektiska dagar. Hon ser sig om i rummet som om det fortfarande vore helt obekant och konstaterar att hon knappt satt sig bakom skrivbordet. Det har varit så fullt upp med möten och introduktioner att hon nästan inte hunnit sova.

Johanna Jaara Åstrand tycker att det nya uppdraget känns både hedrande, roligt och spännande. Skolan står inför en rad utmaningar där en av de främsta är att göra läraryrket attraktivt igen, slår hon fast.

– Vi måste få höjda löner, men också minskad arbetsbelastning och rätt att vara de lärare vi vill vara. Vi måste få ge våra elever allt stöd de behöver och inte stoppas av att det saknas resurser.

Snittlönen för en grundskolelärare ligger i dag mellan 27 000 och 28 000 och det är för lågt, enligt Lärarförbundet. Facket jämför med yrkesgrupper som civilingenjörer och ekonomer och konstaterar att deras löner ligger tio tusen kronor högre.

– Läraryrket är för lågt värderat. Det är orimligt både i förhållande till utbildningens längd och till det ansvar vi faktiskt har, säger Johanna Jaara Åstrand.

De senaste åren har det funnits en acceptans för att höja lärarlönerna mer än andra löner, säger hon, och välkomnar samtidigt att regeringen lovat tre miljarder till höjda lärarlöner.

– Det är ett jätteviktigt första steg. En viktig signal om att det här är ett gemensamt ansvar för både stat och huvudman, men det räcker inte. Det är bara ett första steg och måste matchas av insatser från respektive huvudman.

Regeringens löfte har fått kritik från bland andra LO som anser att staten ska hålla sig utanför lönebildningen. LO varnar också för att andra grupper, såsom sjuksköterskor, kan kräva kompensation.

Johanna Jaara Åstrand håller med om att det är parterna som ska sköta lönebildningen, men säger att det blir så även nu. Skillnaden är att det finns mer för parterna att fördela. Hon tror också att andra yrkesgrupper förstår lärarnas behov av högre lön.

– Allt börjar med en bra lärare. Om vi inte gör riktigt bra insatser för att höja lärarnas värde och löner så kommer vi inte att ha bra lärare i framtiden och då får vi inte några sjuksköterskor eller civilingenjörer heller.

Löneläget var dock inget som avskräckte henne själv i yrkesvalet. Hon ville bli lärare redan i lågstadiet när fröken var den stora idolen. Sedan övervägde hon andra yrken, som journalist eller socionom, innan hon bestämde sig på gymnasiet.

– Jag insåg att det inte finns något viktigare yrke. Läraryrket är ett socialt yrke där jag med min kompetens, erfarenhet och engagemang får bidra till att andra utvecklas och samtidigt utvecklas jag själv. Jag tycker att det är svåröverträffat.

Hon blev färdig grundskollärare för årskurserna 1–7 med inriktning på svenska och SO 1996, men har sedan läst in både matematik och en nästan färdig magisterutbildning i professionsutveckling och ledarskap. Det fackliga engagemanget startade redan under studietiden.

– Som de flesta gick jag med i facket för att det kunde vara bra att vara med om något skulle hända. Sedan började jag gå fackliga utbildningar och insåg att man ska vara med i facket för att något ska hända.

För tio år sedan valdes hon in i förbundsstyrelsen och har sedan dess delat sin arbetstid mellan fackligt arbete och skolarbete. Förutom vanligt lärarjobb har hon också haft utvecklingsledaruppdrag i Örnsköldsviks kommun, där hon bland annat tagit fram en plan för hur kommunen ska ta emot lärarpraktikanter från högskolan.

Uppdraget fick hon efter att lett fackliga förhandlingar i frågan, och målat upp visioner och möjligheter för arbetsgivaren.

– Efter en förhandling kom personalchefen fram och sa: ”Jaha du, Johanna. Allt det här bra du har pratat om, kan du tänka dig att ta en tjänst och förverkliga det?” Då sa jag japp, det kan jag, och fick fria händer att göra något bra.

Viljan att utveckla skolan och läraryrket är också drivkraften som tagit henne hela vägen fram till ordförandeposten i Lärarförbundet. Hon lockas av att få inflytande och av att få föra lärarnas talan i debatten. Hon ska arbeta för att lärarnas röst ska höras mer och för att politikerna ska lyssna i stället för att sjösätta nya reformer, säger hon och nämner Alliansens förslag om betyg i årskurs fyra som ett negativt exempel.

– Vi har precis genomfört en reform med betyg från årskurs sex som vi inte ens hunnit utvärdera. Att då komma med ytterligare förslag på en ny betygsreform är oseriöst och oansvarigt.

Alla reformer tar tid och kraft att genomföra och den tiden behöver lärarna till att arbeta för att eleverna ska nå skolans mål. Att införa fler betygsreformer blir kontraproduktivt, enligt Johanna Jaara Åstrand.

– Betygen finns för att mäta en måluppfyllelse, så låt oss jobba med att uppfylla målen i stället.

Hon uppmanar därför politikerna att sluta bråka sinsemellan om skolfrågorna, och att sansa sig i sina förslag.

– Ge lärarkåren lugn och ro. Ge elever och barn lugn och ro. Skolan och lärarna är reformtrötta. Det behövs säkert viktiga reformer än, men vi vädjar till politikerna att de ska göra upp över blocken så att reformerna inte rivs upp om majoriteten ändras. Låt oss jobba för att göra det bästa för eleverna i stället.

 

Johanna Jaara Åstrand om …

… friskolor: ”Jag tror friskolor har kommit för att stanna. Jag upp­lever att majoriteten av svenska folket vill ha valfrihet.”

… vinstdrivande friskolor: ”Där har kongressen satt ner foten. Vi vill inte ha vinstförbud, men så länge det finns barn som behöver mer insatser, så länge undervisning­ens kvalitet måste stärkas och så länge vi har en orimlig arbetsmiljö för lärarna ska man inte kunna ta ut vinst.”

… förstatligande av skolan: ”Oavsett huvudman handlar det om hur mycket skolan får kosta. Det slår mer på resultatet än vem som är arbetsgivare. Jag tror inte skolan behöver ett återförstatligande eftersom det skulle vara en tidskrävande reform, men jag tror att det är helt nödvändigt med ett större statligt ansvar och större möjligheter för till exempel Skolverket och skolinspektionen att vara ett stöd för skolorna.”

… obligatoriskt gymnasium: ”Jag är övertygad om att gymnasiekompetens behövs i arbets­livet, men frågan är hur reformen ska gå till. Om det innebär att skoltrötta ska släpas till gymnasiet av polisen blir det inte bra. Vi måste ha mer tidiga insatser så att alla klarar av och vill vara kvar i skolan.”

… ett enat lärarfack: ”Jag är helt övertygad om att vi måste ena lärarna i en enda stark organisation. Allt annat är kontraproduktivt.”