Skitsnygg film – men storyn då?

I tisdags öppnade årets upplaga av Stockholm Filmfestival med en förhandspremiär av Mikael Marcimains omtalade filmatisering av Klas Östergrens generationsroman Gentlemen. Filmen sägs vara den dyraste filmproduktionen någonsin i Sverige.

Det märks. Nästan varje bildruta skullet gå att plocka ut och rama in. Precis som i samtliga Marcimains produktioner är alla detaljer ned till minsta cigarettpaket och hårlugg tidstypiskt exakt. Visuellt är Gentlemen en fullträff. Men berättarmässigt ekar det närmast ihåligt.

Hur enastående bilderna än är kan de inte hålla uppe ens intresse i över två timmar.

Sverige har utöver Marcimain fått fram en hel guldgeneration med auteurer som odlar sina egna uttryck: Ruben Östlund, Gabriela Pichler, Jesper Ganslandt, Lisa Aschan, Henrik Hellström, Anna Odell … Filmerna är ofta vackra, egensinniga och med ett personligt bildspråk. Men inte sällan saknas något grundläggande: en engagerande story. Att bild och berättelse hänger ihop – och vill säga något. Marcimain fick ihop båda delarna i fenomenala Lasermannen, men i såväl tv-serien Upp till kamp! som Call girl har handlingarna haltat. Inte heller i den storslagna Gentlemen når regissören ända fram.