Taxiterapeuter – ett tecken i tiden

Det finns få klyschigare saker än när maktmänniskor refererar till taxichaufförer som sitt öra mot verklighetens folk. Men att åka taxi är något speciellt. Plötsligt sitter man instängt med en ofta sedan tidigare okänd människa i ett begränsat utrymme. En tidslucka uppstår. Situationen blir ofrånkomligt intim, vare sig man vill det eller inte. Många använder den stunden till samtal om ditt och datt, men också om relationer och tillvaron i stort.

Taxi Stockholm har i helgen gjort reklam i Stockholms tunnelbana för sin nya satsning med terapeuter som ska åka med i taxibilarna. Taxiterapeuterna heter kampanjen som prövas under vecka  44 och 45. ”Alla människor har behov av att prata om saker som gnager dem. Det vill vi uppmuntra till och hjälpa till att riva tabut som fortfarande till viss del omger terapi”, säger Carina Herly, marknadschef för Taxi Stockholm i ett pressmeddelande.

Det är lätt att vid en första anblick fnissa lite åt försöket. Ur led är samtiden när varenda minut ska tidsmaximeras, även under taxiresor. Försöket andas av Socialdemokraternas förslag om butlers i tunnelbanan. Sönderstressade storstadsbor ska bli hjälpta med att få ihop livspusslet. Men i båda fallen finns det en lovvärd ambition. Alltför många människor är stressade, pressade och mår dåligt över allt som ska hinnas med.

Stockholm har dessutom överlägset störst andel inläggningar – 17,3 vårdtillfällen på 1 000 invånare jämfört med rikssnittet på 12 – för psykiska sjukdomar och inläggningar i landet. Taxiterapeuter kommer knappast att förbättra den psykiska hälsan i huvudstaden. Men reklamen för kampanjen har redan blivit en snackis. Och allt som kan avdramatisera stigmat som omgärdar psykisk ohälsa borde välkomnas.

Från politiskt håll borde man satsa på en utveckling av psyk- och sjukvården, men framför allt – ta tag i arbetstidsfrågan, det vill säga att växla in produktionseffektiviteten mot kortare arbetsdagar. Där är vi tyvärr inte än. Till och med Miljöpartiet har satt den frågan på paus. Men suget efter vardagslösningar är gigantiskt. Taxiterapeuterna är en indikator på att den frågan är långt ifrån död, även om den politiskt just nu ligger i koma.