Sverige är på väg i en annan riktning. Den första budgeten som Socialdemokraternas finansminister Magdalena Andersson presenterade på torsdagsmorgonen har en annan fördelnings- och jämställdhetsprofil än under den borgerliga regeringen. Det är den första budgeten på åtta år som gynnar låginkomsttagare mer än höginkomsttagare. Ett välkommet skifte i svensk politik. Men den rödgröna regeringen borde tagit den historiska chansen att satsa mer på jobb- och tillväxtskapande investeringar.
Välbehövligt och efterlängtat är att taket och golvet i a-kassan nu höjs för första gången på 12 år. Det kommer även att göras höjningar av grundavdraget för pensionärer, studiemedlet, normen i försörjningsstödet och ersättningen för sjukskrivna. För barnfamiljer höjs underhållsstödet och grundnivån i föräldrapenningen. Läkemedel inom högkostnadsskyddet blir gratis för alla upp till 18 år.
De med inkomster över 50 000 kronor i månaden kommer att få bidra mer till det gemensamma. I budgeten föreslås en nedtrappning av jobbskatteavdraget, en bevarad skiktgräns för statlig skatt samt att avdragen för privat pensionssparande slopas. Men mest upprörda känslor bland högern på sociala medier väckte förslaget om att taket för RUT-bidraget halveras från dagens 50 000 kronor per inkomsttagare per år för alla utom pensionärer.
Budgeten har Socialdemokraterna och Miljöpartiet förhandlat fram med stöd av Vänsterpartiet. Magdalena Andersson uttryckte att V ”förtjänade respekt för att de tagit ansvar i det parlamentariska läget.” Jonas Sjöstedt skrev på Twitter att höjd förtidspension, högre golv i föräldraförsäkringen och höjt bostadstillägg för pensionärer är några V-framgångar i förhandlingarna.
Det görs även en tydlig feministisk markering i budgeten med ökade resurser till förlossningsvården och äldreomsorgen, samt på kvinnojourer och genom ett avskaffande av vårdnadsbidraget.
På klimatsidan läggs en miljardsatsning under nästa år på lokala klimatinvesteringar, kollektivtrafik, klimatsmarta renoveringar av skolor och fyra miljarder till FN:s internationella miljöarbete.
De i särklass största potterna i budgeten läggs på skolan och jobben. Fler utbildningsplatser på universitet, komvux och folkhögskolor, samt mindre klasser, ökat stöd till utsatta skolor och resurser för höjda lärarlöner. Fas 3 ska avvecklas och ersättas med jobb inom välfärden med avtalsenliga löner. Men något slutdatum för det som kallats för arbetsmarknadens återvändsgränd kunde Magdalena Andersson inte ge på budgetpresentationen.
Sammanlagt innebär höstbudgetpropositionen en nödvändig ansats för att möta den höga arbetslösheten, bristerna i välfärden och de fallande skolresultaten. Men den kunde ha varit betydligt mer offensiv. Att Magdalena Andersson biter sig fast vid överskottsmålet och metaforen om att det är tomt i ladorna är en direkt skadlig hållning när Europas ekonomi står still och Sverige har deflation. Det enda som ökar i svensk ekonomi är bostadspriserna och medborgarnas skuldsättning. Andersson borde snarare ifrågasätta det finanspolitiska ramverket – och se att Sverige faktiskt har ett guldläge för kraftiga investeringar i infrastruktur och bostäder. Det skulle dessutom ge betydelsefulla vinster på både sysselsättningen och skatteintäkterna.
Och om en rödgrön regering menar allvar med sin fördelningspolitik krävs det modigare höjningar av inkomstskatter. I dag verkar framför allt Socialdemokraterna lida av en beröringsskräck för skattesatserna. Man är rädd för att skrämma bort mittenväljarna, och kanske även eventuella samarbeten med mittenpartierna i riksdagen. Men inkomstskatter går att höjas, det krävs bara självförtroende och goda argument för dem – och sådana saknas inte när människor själva upplever raset i skolan och vården, tåg som inte går i tid och en bostadsbrist som vi inte på decennier har förknippat med välfärdslandet Sverige.
Ska Sverige nå regeringens mål om lägst arbetslöshet i Europa 2020 är den här budgeten en början, men ambitionsnivån måste höjas redan nästa år för att det ska bli realistiskt över huvud taget.
