Passionen har falnat,
håret har grånat

Titeln, med dess referens till The Beatles inspelning av The Isley Brothers ”Twist & Shout” och det exakta datum den första gången spelades på svensk radio, antydde en hög grad av sentimentalitet. Jag var rädd att det, som så ofta sker hos den generation Östergren tillhör, skulle vältras i 1960-talets ungdomsrevolter och hur något därefter gick förlorat.

Men – hurra! – jag hade fel.

Ända sedan högstadiets andra år har jag läst och återläst Klas Östergren och flera av hans romaner har gjort outplånliga avtryck. Kanske i synnerhet så fina Fantomerna från 1978. Och på många vis är Twist en fullvuxen spegling av just Fantomerna. I alla fall för oss som följt honom hyfsat noggrant.

Men där 2005 års Gangsters var en uttalad uppföljare till Östergrens genombrottsroman Gentlemen är släktskapet mellan Fantomerna och Twist mer en dramaturgisk fråga om hur en dåtid ter sig i nuets ljus.

Handlingen är nästan av sekundär natur. Snarare är det viktigaste den uppgivna färgskala som Östergren lyckas fånga i Twist; det är en mycket brun bok med höstlövstäckta trottoarer. Passionen har bleknat, håret har grånat.

Ändå är det nästan fyrahundra sidor som vägrar lämna mig ifred. Det är en intelligent konstruktion som försöker – och lyckas – täcka in väldigt mycket med subtila medel och försiktiga vändningar. I grund och botten är det en sorglig och väldigt vacker kärlekshistoria, en sådan som blir hängande i luften och därför fortsätter förfölja oss när livet fortgår någon annanstans.

I Twist syns aldrig det andra, ”det riktiga livet”, annat än i effektiva bisatser.

Men lika mycket är det en intrig som handlar om egoism, girighet och svek i spionagemiljö. Och en fresk över ett Stockholm – snarare än Sverige – i förändring vars förlorade ideologiska ideal åskådliggörs av ett djupt levande birollsgalleri.

Den nostalgi som Öster­gren initialt hotar med tillåts aldrig ta överhanden. I stället förblir Twist ständigt spännande och relevant, trots smått vaga ramar, ända till sista raden.
Hela tiden i bruntintade toner som låter livets gång bete sig som en sliten och älskad överrock som vi hoppas, hoppas ska hålla kölden stången ännu en vinter.