Tom O’Brien och Cliff Benning hoppades på firande av skotsk självständighet. Men luften gick
ur ja-röstarna ganska snabbt när distrikt efter distrikt rapporterade majoritet för nej-sidan. Foto: Johanna Kronlid

 

davmoxhamcitatSkottarna sa nej till självständighet och valde att stanna i den brittiska unionen. Nu handlar det om att ta vara på kraften i kampanjerna, säger Dave Moxham, vice ordförande i Skottlands LO, STUC.

– Vi måste kanalisera människors vilja till förändring och utveckling. Dessutom är det oerhört viktigt att Cameron står för sina löften om ökat självstyre.

-För mycket av våra resurser går till London, säger Elisabeth
Withe som delade ut valsedlar för ja-sidan.

På George Square i centrala Glasgow hade ja-sägarna samlats på valnatten den 18 september – för att fira, trodde de. Men stämningen gick snabbt från förhoppningsfull uppsluppenhet till besvikelse när det visade sig att 28 av Skottlands 32 valdistrikt röstat mot självständighet.

Thomas O’Brian och Cliff Benning var besvikna över valresultatet.

Gordon Colwill, hovmästare, röstade nej. Han tror inte att folkomröstningen kommer att splittra skottarna. – Vi är för varmhjärtade för det.

– Jag skäms. Jag känner mig helt tom. Jag är orolig för att folket i Skottland går tillbaka till apati. Vi har samlat mycket kraft de senaste två åren och nu finns det ingenstans för den kraften att ta vägen, säger Cliff Benning som jobbar som dataingenjör.

Thomas O’Brian, IT-analytiker, ser inte att hans eget liv kommer att påverkas av folkomröstningens resultat.

– Men jag har släkt som hade behövt bättre framtidsutsikter.

– Det finns ingenting i vår nationalism som har med rasism eller
fascism att göra, säger Hazel Ralston som kampanjade för nej-sidan.

Samtidigt tycker både Thomas och Cliff att folkomröstningen gett styrka åt Skottland.

– Vi nådde inte ända fram, men vi visade att vi är att räkna med.

Även ja-kampanjens ledare Alex Salmond uttryckte tillfredsställelse över att folkdemokratin fungerat i Skottland, även om han valde att avgå som partiledare för nationalistpartiet (SNP) dagen efter valet. Han trodde inte heller att självständighetsfrågan är borta från agendan i framtiden.

Dave Moxham på STUC håller med.

David Warren jobbar som gatsopare. – Självständighet skulle ge oss bättre välfärd, säger han.

– Vi har visat att vi är beredda att rösta om självständighet. Det gör att frågan kan dyka upp igen.

STUC:s 630 000 medlemmar är splittrade i frågan om självständig­het. Organisationen har starka band till Labourpartiet, som tillhörde nejsidan.

Moxham säger att det inte går att dela upp ja- och nejsägarna efter klass.

Tom Walsh, pensionerad lärare, deltog i ja-kam­panjen från start. Han ser Sverige som förebild.

– Men om du är relativt till åren och har det gott ställt är det mer sannolikt att du röstar nej. Och om du tillhör samhällets mest utsatta, är arbetslös och bosatt i en fattig förort är det mest sannolikt att du röstar ja.

En vanlig uppfattning bland självständighetsivrarna är att för mycket av Skottlands resurser försvinner till London. Men det stämmer inte enligt beräkningar som gjorts de senaste decennierna.

– Likheten är påfallande mellan de pengar vi betalar och den mängd som kommer tillbaka.

Först i slutet av valrörelsen kom de viktiga fackliga frågorna upp på agendan.

– Nu måste vi se till att de frågorna förblir aktuella. Våra fackliga rättigheter har attackerats och försämrats. Det måste bli ett slut på det så att vi uppnår social rättvisa, säger Dave Moxham.

Skottland

Skottland har haft ett visst mått av självstyre, med eget parlament, sedan mitten av 1990-talet. Nationa­listpartiet Scottish ­Nationalist Party har egen ­majoritet. Labour är det näst största partiet.

Omröstningen slutade 55,3 procent nej och 44,7 procent ja. Bedömare anser att siffrorna kantrade över till nejsidans fördel i slutet av kampanjen när brittiske premiärministern David Cameron gick ut med löften om ökat skotskt inflytande över välfärd och finanser.