Puh, valet är över och den politiska kartan har, som det brukar sägas, ritats om. Nu styrs Sverige av arbetarrörelsen. En svetsare och van förhandlare sitter vid rodret. Även om Stefan Löfven säger sig vilja spränga blockmurarna så får man väl ändå anta att LO de närmaste åren slipper bli betraktade som något slags udda särintresse från Norra Bantorget.

Det har snackats mycket om manliga LO-medlemmars fäbless för Sverigedemokraterna. Deras jobb är hotade, det är de som drabbas av arbetslöshet och utslagning. Därför söker de sig av oro och rädsla till det rasistiska partiet.

Tidigare opinionsundersökningar har visserligen gett fog för teorin, då det visat sig att fler män än kvinnor inom LO lägger sin röst på SD. Men i stort består inte de väljarna av LO-folk.

Enligt SVT:s valundersökning röstade 11 procent av LO-medlemmarna på Sverige­demokraterna. 51 procent röstade på Socialdemokraterna, och de rödgröna är fortfarande absolut störst bland Sveriges arbetare.

Arbetets reportrar har ringt runt till distrikten och frågat om önskeregeringen. Svaren är försiktiga. Tongångarna är mjukare än när S-ordföranden hette Mona, ingen kräver längre stenhårt att Vänsterpartiet ska ingå i regeringen. Tänk vad det kan svänga när ordföranden heter Stefan.

Erik Larsson valvakade i Hallstavik med socialdemokrater från Pappers avdelning.

I Hallstavik ökade Sverigedemokraterna. Orten har varit eftersatt de senaste åtta åren. Missnöje och oro är orsakerna, enligt pappersarbetarna. Många pekar på att känslan av utanförskap ligger bakom SD:s framgångar. Men när man betänker några av deras starkaste fästen, som knappast kan anses tillhöra periferin i Sverige, måste det också konstateras att det också till stor del handlar om ren främlingsfientlighet.

Förra veckan träffade jag en modig kvinna. Malin Boström drabbades av en olycka i arbetet, av den mest ovanliga sorten. Slagen till backen av en rasande björn.

Svårt, för att inte säga omöjligt för arbetsgivaren Holmen Skog att skydda sina anställda mot viltattacker. Ett gevär hade inte hjälpt Malin. Möjligen kan man fundera på om det vore idé att inte arbeta ensam i skogen.

Läs Malins berättelse i veckans Arbetet.