Den som inte berördes av Jonas Sjöstedts presskonferens efter att han blivit nobbad av Stefan Löfven i måndags måste ha ett hjärta av sten. Tårarna stockades i halsen på vänsterledaren när han berättade om hur han hade mötts av kalla handen.
Men egentligen var beskedet att Vänsterpartiet skulle lämnas utanför en S-ledd regering väntat. Det var nog mest veckor av tungt dygnet-runt-valarbete som låg bakom Sjöstedts ögonblickssnabba emotionella kollaps.
Stefan Löfven har ända sedan förra hösten varit tydlig med att Socialdemokraterna förväntat sig att det parlamentariska läget efter valet kommer att kräva blocköverskridande samarbeten.
Och nu är vi här. S, MP och V räcker inte till egen majoritet i riksdagen. Då måste man tänka nytt.
Många har tolkat Löfvens agerande mot Vänsterpartiet som en ideologisk högersväng. I själva verket handlar det om att anpassa sig efter verkligheten. Svenskarna har röstat och Sverigedemokraterna är det parti som vuxit mest av alla och mer än fördubblat sitt väljarstöd sedan förra valet. Alliansen har kollapsat och de rödgröna partierna står i princip still. Men det absolut tydligaste beskedet som väljarna har gett är att de inte längre vill ha en högerregering.
Stefan Löfven kommer med all sannolikhet att få grönt kort av talmannen att bilda regering ihop med Miljöpartiet. Tillsammans kommer de att föra ett nära samarbete med Vänsterpartiet.
Framöver, när Annie Lööf, Jan Björklund och deras partikamrater har slickat såren, kommer det förmodligen att ske överenskommelser i sakfrågor mellan de rödgröna och Centerpartiet och/eller Folkpartiet.
Det är inget nytt i svensk politikhistoria utan har skett vid flera tillfällen. Senast Socialdemokraterna samarbetade med Centerpartiet var 1994, om en sanering av statsfinanserna – efter att regeringen Bildt lämnat den svenska ekonomin i ruiner.
I dag finns det flera områden där skillnaderna inte är milsvida mellan S och de två mittenpartierna: Energipolitiken, a-kassan, skolan, en tredje pappamånad och infrastruktursatsningar är några exempel.
Tunga folkpartister har redan gått ut med att de är öppna för samarbete i sakfrågor med en S-ledd regering, och var fjärde FP-väljare tror att en blocköverskridande regering ledd av Socialdemokraterna är bäst för Sverige, enligt en aktuell DN/Ipsos-undersökning.
Som dödsryckning har de fyra allianspartierna lovat att stå fast vid löftet att lägga fram en gemensam budget i höst. Jimmie Åkesson, som fått stärkt självförtroende av valresultatet, har deklarerat att Sverigedemokraterna kommer rösta på den budget de anser vara ”minst skadlig” för Sverige. Väljer de att rösta för alliansens budget kan det tvinga fram ett nyval till jul. Ett sådant agerande är knappast icke-skadligt för Sverige.
Både Svenskt Näringsliv och LO kräver att partierna tar sig samman för att undvika regeringskris och nyval. En parlamentarisk osäkerhet är det sämsta tänkbara alternativet för Sverige, menar arbetsmarknadens parter. Det avhåller företag från att investera och anställa, men försenar också nödvändiga satsningar på utbildning och jobben.
Vi har haft fyra år av vattentrampande i riksdagen, det är dags att sätta fart på landet. Det finns ingen tid för dåliga förlorare och långsinthet. Nu krävs det skärpning och att alla inblandade försöker komma överens och hitta förutsättningar för en handlingskraftig regering.
