Konst som markör för framgång
Hela sommaren har jag sett reklam för vad som påstås vara den en gång så kontroversiella brittiske konstnären Damien Hirsts första soloutställning i Stockholm. Lite stort ändå, tänkte jag.
Har därför sett fram emot den varje gång jag har promenerat förbi ännu en annons längs huvudstadens innerstadsgator.
Men den här utställningen är visst inte för dig eller mig. När jag en tidig lördagseftermiddag åker till Östermalm är galleriet stängt.
Det är det, lär jag mig på interwebben, alltid. Om man inte har bokat tid; ”by appointment only”.
Så jag kupar händerna mot gallerifönstret och kisar mig lätt igenkännande igenom den 49-årige Hirsts dekorativa psalmer illustrerade av fjärilsvingar från 2008. Målningarna minner om små kyrkfönster.
– De är nog lättsålda, gäspar mitt sällskap cyniskt. Men just detta är också ”så Hirst”.
Djupt inspirerad av Andy Warhols kommersialism är det i sådana här sammanhang Hirst har placerat sig idag. I London känns sedan länge Hirsts enorma produktion som en överklassens motsvarighet till en Kosta Boda-skål på vardagsrumsbordet; de är till salu mest överallt som en enkelt identifierbar kulturell framgångsmarkör.
Uppenbarligen snart – eller redan nu – så även i Sverige.
KONST
The Psalms
Damien Hirst
McCabe Fine Art, Artillerigatan, Stockholm