Lavinen kommer, och familjefadern flyr. Foto: Fredrik Wenzel

”Jag är ett offer för mina egna instinkter!”, säger huvudkaraktären och familjefadern Tomas storgråtande i Ruben Östlunds bioaktuella långfilm Turist.

Han har nått det totala sammanbrottet. Fasaden har rasat. Till sist har han erkänt för sin fru – men framför allt för sig själv – att han tagit med sig mobilen och skidhandskarna men inte sin fru och två barn när den skidsemestrande familjen trodde att en lavin var på väg att ödelägga den alpina uteserveringen de åt lunch på.

Frun förlåter sin mans förryckt egoistiska beteende och ber honom att lugna ned sig. Det enda hon velat är att han ska erkänna sitt agerande. Men Tomas har hårdnackat vägrat. Han har ju allt att förlora på det. För vad är han utan instinkten att vilja rädda sin familj framför sig själv? Är han ens en man, verkar han tänka.

Tidigare i år mottog regeringen utredningen ”Män och jämställdhet”. Där konstateras att våra stereotypa föreställningar om manlighet minskar mäns frihet – och att konsekvenserna av det är förödande. Männen är överrepresenterade i fängelser, som missbrukare och bland akut hemlösa, och pojkar halkar efter i skolan.

Hade Indras dotter stigit ned till den alptopp där Turist utspelar sig hade hon nog konstaterat: Det är synd om mannen.