Våra egna – vilka är de?
Från samma Almedalsscen där Stefan Löfven på söndag kväll ska prata om vägvalen i höstens demokratiska val pratar Svenskarnas parti inte alls om demokrati.
I stället pratar de om hur de vill skapa ett land baserat på rasbiologi och rättigheter utifrån etnicitet.
”Vi måste ta ta hand om våra egna först”, är i SvP:s vokabulär vridet ytterligare ett litet varv mot det antidemokratiska, även om samma ord från en sverigedemokratisk Jimmie Åkesson av någon anledning numera anses tillhöra demokratin.
Och det är här som det riktigt otäcka syns, den gradvisa tillvänjning vi sett de senaste åren av rent antidemokratiska yttringar, även om reaktionerna blir extra starka när det kommer från nazister. Men den som verkligen bemödade sig om att höra vad SvP-ledaren Stefan Jacobsson sa från Almedalsscenen (vilket inte var så lätt eftersom en mycket stor motdemonstration med lätthet överröstade talet) upptäckte många ord och vändningar som ganska regelbundet cirkulerar i debatten.
Det råder ingen tvekan om att orden ”Vi måste ta hand om våra egna först” förmedlar ett rasistiskt och därmed antidemokratiskt budskap, vare sig de kommer från SvP eller SD.
Även om SD med frenesi och rotborstar ihärdigt försöker tvätta bort sin koppling till tidigare nazistiska ideal behövs inte någon djupare analys för att hitta ordens egentliga rasistiska undermening.
Och orden ”vi måste ta hand om våra egna först” kommer säkert att höras även under Jimmie Åkessons tal på onsdag.
Varje gång dessa ord fälls, vare sig de yttras av SvP eller SD, bör vi tänka efter vilka som verkligen är våra egna. Zlatan? Kollegan Betros bland tunneltågförarna, undersköterskan Yasa? Eller författaren Theodor Kallifatides dotter, nu hög svensk jurist?
Att reagera mot nazisternas uttalade rasism är naturligtvis utmärkt. Men vi behöver inte gå så långt mot det mörkbruna för att hitta samma tankegångar.