En egen valaffisch – det vore väl nåt?

Hur skulle din egen valaffisch se ut om du ställde upp i val detta supervalår? Arbetet har bett några färgstarka personligheter att formulera sin egen supervalslogan. 

1. Willy Silberstein – kippavandrare

Under 32 år inom journalistiken har du hunnit med att intervjua många statsministrar och partiledare, men i år får de klara sig utan dig. Hur känns det?

– Lite förvånat får jag erkänna att det är ganska skönt. Det jag gör nu är så roligt. Förutom att vara ordförande för Kommittén mot antisemitism jobbar jag framförallt med medieträning. Det händer att politiker vill ha hjälp, men det är inte ofta. SD mejlade och undrade om jag ville jobba med deras EU-parlamentskandidater – jag blev nästan förbannad att de frågade mig! Nej.

Vad ser du fram emot under valåret?

– Att frågan om antisemitism får mer uppmärksamhet. Vi har bjudit in både statsministern och oppositionsledaren till kippavandringar, en manifestation för att judar i Malmö ska kunna visa sin tro utan att bli trakasserade. Men ingen har haft tid att komma. Kommittén mot antisemitism kämpar också mot andra stereotyper som drabbar romer, muslimer och homosexuella. Vi utbildar elever och lärare, vi har hjälpt överlevande från Förintelsen att komma ut i skolor, men nu börjar de bli så gamla och skröpliga. Vi dokumenterar deras berättelser, så de finns kvar den dagen de inte kan berätta. Under valåret deltar vi i debatten. Det händer tyvärr saker hela tiden, så det är rätt mycket jobb.

Är det något du oroar dig för i samband med valen?

– Framförallt för den stora risken att extrempartier – antisemiter och islamofober, får stor makt i EU-parlamentet. I kommittén kommer vi att titta på den frågan. Det vi trodde var kastat på historiens sophög har plockats tillbaka in i de politiska finrummen. Det är skrämmande hur snabbt man glömmer historien.

Vad säger du om din affisch?

– Jag väljer medvetet ett brutalt ord. Antisemitism är mer kliniskt, det låter inte som det det handlar om. Vi ska inte hålla på med förskönande omskrivningar.

 

2. Moa Svan – feminist

Du är standup-komiker, programledare och feminist, är du intresserad av politik? 

– Det är jag, jag läser #svpol på twitter, men jag är inte intresserad av åsiktsdebatterandet som pågår hela tiden. Allt handlar om vad som är realistiskt, det är trist.

Har du några förväntningar inför supervalåret?

– Jag funderar gärna över vad som kommer ut av det hela. Tänk om det helt plötsligt bara var kvinnor som blev ministrar! Nu har ju killarna styrt världen ett tag. Men det är såklart inte realistiskt.

Besvikelser så här långt? 

– Jag är med i Journalistförbundet för att det ska hålla ställningarna. Det är inte bra för yttrandefriheten att en fast anställd ledning kan välja och vraka bland folk. Att SR:s Soran Ismail fick ta en paus, så ska det inte vara, man kunde hittat en annan tjänst. Alla ska kunna ha en åsikt men ändå förhålla sig till sitt jobb.

– Här har SD varit med och bestämt att vi ska debattera invandring, men en del anses inte opartiska, och då har de åstadkommit en förskjutning. På samma sätt blir det när jag som är lesbisk helt plötsligt blir en person som folk ska få debattera, men jag själv blir utmobbad för att jag inte är opartisk.

Har du bestämt vad du ska rösta på?

–Nej jag tar ett val i taget. Beroende på hur det går i EU-parlamentsvalet, om kartan ritas om, kanske jag tänker annorlunda inför valen i september.

 

3. Eva-Lis Sirén – lärarbas

Du, som ordförande för Lärarförbundet, och väljarna verkar rätt överens om att skolan är valets viktigaste fråga?

– Ja så är det absolut. Och oavsett vilken fråga man diskuterar – arbetslöshet eller miljöfrågor – så finns lösningen i skolan. Men vi ska satsa på rätt saker.

Som?

– Särskilt stöd till de elever som behöver, lärarna ska kunna arbeta med varje elev och mindre med administration. Höjda lärarlöner så att fler vill bli lärare. Får vi inte det kan vi inte mota krisen som är på väg. Vi har en akut lärarbrist. Många pratar skolfrågor, men det parti som får min röst ska alltid sätta skolan först.

Hur påverkar det dig att det är valår?

– Mycket. Jag reser runt och jobbar för att skolan ska behålla sin ställning som viktig valfråga. Just nu har vi en kampanj: Skolan först! som vi hoppas alla ska engagera sig i. Politikerna måste sätta skolan först och fokusera på det som höjer elevresultaten.

Vad vill du slippa se i valrörelsen?

– Diskussion om detaljfrågor som tidigare betyg och stängda dörrar vid sen ankomst. Jag vill inte heller att man diskuterar systemfrågor som förstatligande. Det är frågorna som gör skillnad här och nu som är viktiga.

Finns det någon risk i att partierna gör skolan till ett konfliktområde?

– Det viktiga är att konflikterna inte handlar om delfrågor eller systemfrågor. Men egentligen mår skolan, lärarna och eleverna bäst av långsiktiga förutsättningar och överenskommelser.

 

 4. Özz Nujen – komiker

Din aktuella show Statsminister Özz Nûjen, hur vill du att den ska påverka valrörelsen?

– Att den får folk att vilja rösta och inse att politik är det vi tillsammans vill och kan. Att alla känner att mycket av det politiska som händer faktiskt kan påverkas. När du tror att din röst inte har något värde ger du bort makt. Folk behöver utbildas i hur kraftfull och effektiv folkmakten egentligen är.

Vad vill politikerna gömma? 

– Förutom en hel del misstag som avregleringen av SJ, nästan kriminella skolutförsäljningar, Reva och vår hycklande utrikespolitik också en hel del visioner. Det pratas om politikerförakt men ibland är folkföraktet från politiker ännu värre. Folk hindras från att delta, och från att se olika politiska beslut.

Vad glömmer de? 

– Oftast sitt eget ansvar, men ännu sorgligare och ännu oftare sina egna partiprogram. Att vilja vara politiker tycker jag är fint, men efterfrågan på politiker som inte ser sig själva eller sitt folk som en handelsvara, är i dagsläget stor. Vi behöver politiker som följer hjärtat oftare än plånboken.

Vad tycker du att de borde drömma om? 

– Ett bättre samhälle – ett visare och vänligare vi. Bara för att det alltid varit såhär betyder det inte att det ska vara så även i framtiden. Hade vi tänkt fegt och försiktigt hade vi i dag inte haft kvinnlig rösträtt, inte åtta timmars arbetsdag och homosexualitet hade fortfarande varit klassat som sjukdom.

Du gav 100 000 kronor till FI? Ger du dem din röst också? 

– Jag är partipolitiskt obunden men alltid partisk! Feminism handlar om vanlig jävla rättvisa. Slå upp ordet, lär dig det, ta in det och inse att vi inte kan ha ett samhälle där vi diskriminerar och lönesätter människor olika bara på grund av kön.

 

 5. Per Holknekt – entreprenör

Du har nyligen slutat på Odd Molly, efter tolv år. Vad gör du nu?

– Jag jobbar i snickeriet och i labbet för att identifiera mitt eget lyckoprojekt. Min dröm just nu är att skapa något som skickar in lite arbetstillfällen och skatteintäkter. Men vinsten är inget värd om jag är ensam, jag vill att vi blir fler som delar på glädjen. Skrattar ihop och har råd att köpa en bättre köttbit.

Ser du dig som entreprenör?

– Ja, jo jag tycker om att skapa även om begreppet fått slagsida mot någon som går med en bluetooth i örat och säljer vad som helst.

Hur påverkar valåret dig?

– I min enfald tänker jag på mitt Utopia och skapar min drömpolitik. Vi måste börja samarbeta, inte motarbeta varandra. Vi som jobbar i frontlinjen behöver stöd, förståelse och hejarop. Precis som vi ska ha förståelse för backoffice som gör det möjligt där de jobbar i det tysta. Kundtjänst, logistik, ekonomi – de gör aldrig väsen av sig själva.

– BB, förskola och sjukvård, de har betytt så mycket för mig. Här behövs en statushöjning. Med ålderns rätt och tidens tand har jag blivit lite småröd. Men när jag går ut och gör saker då vill jag ha stöd. Inte bli betraktad som paria och motarbetad.

Hurdå motarbetad?

– Vi måste bli kvitt de gamla termerna kapitalistsvin och borgarbrackor. Jag är viktig för andra. Med samarbete och fördelningspolitik slipper vi oron för att inte klara oss. Men vi måste också våga tala om individens ansvar och inte bara statens. Det upphör inte med att vi betalar skatt. Vi kan inte blunda för en människa som ber om tio kronor till en kopp kaffe.