Linnea-Swedenmark

Vad är likheten mellan LO och det privata näringslivet?

Det är män som har makt.

I dag gick Karl-Petter Thorwaldsson ut och krävde kvotering av storbolags styrelser. Då enligt den norska modellen, där minst 40 procent av en styrelse måste vara kvinnor eller män. Jens Spendrup, ordförande för Svenskt Näringsliv, har tidigare haft en annan förklaring till att så många män har makt: det finns för få kompetenta kvinnor. I Ekots lördagsintervju (8 februari) menade han att kvinnor historiskt sett inte har ägnat sig åt företagande.

När LO presenterade sitt krav på jämställda styrelser blev näringslivet rasande. Högerdebattörer menade att LO är den mest mansdominerade organisationen av alla. LO och dess gubbiga styrelse har blivit galna, sa andra.

I februari presenterades svensk forskning kring just kvotering. Där finns kanske också svaret på varför näringslivet så sällan ser något problem med ojämställdheten i styrelser.

När kvinnor kvoterades in så var det en grupp som drabbades: medelmåttiga män.

Deras platser togs istället av kompetenta kvinnor som tidigare varit utestängda.

Vad är då skillnaden mellan LO och näringslivet?

Karl-Petter Thorwalsson säger att det är en akilleshäl att LO fortfarande är en så manlig organisation. Därför har en ny policy tagits fram för hur LO ska jobba med jämställdheten.

Den betyder att LO kommer sluta att kvotera in män på maktpositioner.

Senast 2016 ska könsfördelningen i LO:s egna bolag och styrelser vara jämn. Inga undantag. Skillnaden är alltså att facket redan har bestämt sig för att göra något åt sina mansdominerade mötesrum.

Om LO och förbunden klarar av detta kommer de styrelser i näringslivet där alla har skägg och kostym framstå som uråldriga. Det är därför det protesteras så högljutt från vissa håll. Om kompetens ska avgöra vilka som har en plats i mötesrummet ska kvinnor ha fler än i dag. Om män inte längre kvoteras in – då kommer några av dem få resa sig upp och gå.