Jämställdhet – inget för män att skriva om?
Jämställdhet är något som snart sagt alla säger sig vara för. Lika villkor för män och kvinnor inom utbildningsväsendet och arbetslivet framstår som en självklarhet.
Enighet om högre löneökningar till kvinnor eller branscher som domineras av kvinnor har varit ett dominerande inslag under avtalsrörelser de senaste tio åren.
Visserligen har framgångarna av allt prat och förhandlande inte blivit så märkvärdiga, men små steg mot utjämning av löneskillnaderna har kunnat registreras.
Kort sagt – jämställdhet är något alla säger sig sträva efter och värdesätta.
Men det finns tecken, tydliga tecken, på att jämställdhet fortfarande betraktas som en angelägenhet för kvinnor. Det gäller också inom journalistiken.
Följaktligen är det nästan bara kvinnor som skriver eller förväntas skriva om frågor kopplade till jämställdhet. Det blir inte minst tydligt inför internationella kvinnodagen, den 8 mars.
Att ett jämställt samhälle rimligen måste vara båda könens angelägenhet – och ett ämne för både kvinnors och mäns journalistiska ansträngningar – verkar absolut inte vara självklart.
Det senaste exemplet på hur skev representationen kan vara bland journalister kunde iakttas när LO i veckan presenterade en ny jämställdhetsbarometer.
Under presskonferensen fanns – utöver LO:s ordförande – tre män i lokalen, en fotograf och två skrivande journalister. Samtidigt var 18 kvinnliga reportrar på plats.
Någon enkel förklaring till den kraftiga obalansen bland journalisterna är svår att hitta. En traditionell LO-rapport innehållande lönestatistik, eller en undersökning om den fysiska eller psykosociala arbetsmiljön, samlar i vanliga fall en blandad reporterskara. Möjligen kan en viss manlig övervikt registreras, om än inte på långa vägar lika markant som den motsatta i tisdags.
Signalen, avsiktlig eller oavsiktlig, är svår att tolka på annat sätt än att jämställdhet inte berör män. Eller åtminstone berör män i mycket begränsad utsträckning.
En alternativ tolkning är att frågan är så komplicerad att behandla att bara kvinnor duger till värvet.
Välj själv förklaringsmodell. Men en sak är säker. Det är ingen tillfällighet att sammansättningen av reporterskaran ser ut som den gör.
Hur mycket som är slentrian, genomtänkt eller bara ren och skär slump går naturligtvis inte att veta. Men misstanken gror i undertecknad efter flera decenniers erfarenhet av branschen.
Detta speglar den uppfattning eller inställning som sitter i väggarna på många redaktioner.
Läs nyhetsartikeln: 20 000 kronor mindre – varenda månad
