De första lettiskpräglade euromynten. Euron ersätter den lettiska valutan lat 1 januari 2014. Foto: Daniel Bockwoldt Bild:

De första lettiskpräglade euromynten. Euron ersätter den lettiska valutan lat 1 januari 2014. Foto: Daniel Bockwoldt

 

Finanskrisen 2008 slog hårdare mot Lettland än något annat land.

Generös utlåning, särskilt från svenska banker, hade blåst upp fastighetspriserna och eldat på löneutvecklingen och importen. När bankerna drog åt tumskruvarna rasade huspriserna. Konsumtionen föll, statens intäkter likaså. I slutet av 2008 behövde Lettland nödlån.

För att snabbt få balans i statens budget drog regeringen ner på nästan allt. Sjukhus och skolor stängdes och många offentligt anställda sades upp. Skatterna höjdes på allt från bränsle till kaffe.

Regeringen ville att Lettland skulle gå med i EMU. Den vägrade att devalvera valutan, lat, som tvärtom låstes fast mot euron. För att stärka landets konkurrenskraft sänktes i stället lönerna för offentligt anställda. Privata arbetsgivare följde efter.

Resultatet blev att konsumtionen föll brant. På ett par år krympte den lettiska ekonomin med en fjärdedel. Arbetslösheten passerade 20 procent.

Men redan från och med 2011 har ekonomin vuxit, låt vara från en låg nivå, och statsskulden är under kontroll. 2012 sa Internationella valutafondens chef Christine Lagarde att Lettland är en framgångssaga, och landet har lyfts fram som en förebild för andra europeiska krisländer.

Bland nationalekonomer har åsikterna gått starkt isär.

– Det är en nyliberal myt att politiken i Lettland har lyckats, säger Charles Woolfson, professor i Linköping som har bott och forskat i Lettland. Medelinkomsten per invånare är den lägsta i EU förutom Rumänien och Bulgarien, och 40 procent av befolkningen riskerar att hamna i fattigdom.

– Befolkningen krympte redan tidigare på grund av låga födelsetal. Krispolitiken har satt fart på utvandringen, och nu är landet en demografisk öken. Därmed finns ingen bas för en uthållig tillväxt.

Alf Vanags, chef för ett ekonomiskt forskningsinstitut i Riga, hör till dem som förordat en devalvering och stimulanser av efterfrågan.

– Regeringen satte upp EMU-medlemskapet som ett mål att sträva mot, ett ljus i tunneln. Då sågs EMU som en trygg hamn. Så är det inte längre. Men regeringen skulle ha tappat all trovärdighet om den backade och erkände att uppoffringarna varit förgäves.

• Läs även reportaget från Lettland: Det lettiska undret svider