Jag har några frågor
Tycker att vår reporter Sandra Lund missat en grej i veckans nummer av Arbetet. Hon har hittat ett antal utmanande arbetsrättsfall i fiktionens värld och bett juristen Joakim Lindqvist på LO-TCO Rättsskydd om en professionell bedömning.
Till exempel. Vad hade hänt om Karl-Bertil Jonsson jobbat på Tomtebodas postsortering och lagt beslag på julklappar av ren godhet?
Men jag hade velat reda ut en helt annan genre i tv-världen. Läkarserier.
Jag har läst att de medicinska äventyren som drabbar läkarna i Greys anatomy (Kanal 5) är tagna ur verkligheten. Det ska alltså vara autentiska fall – till exempel den patient vars penis svullnat upp sedan han stoppat den i ett bålgetingsbo.
Skulle också vilja veta något om den egendomliga vana som sjukhuspersonalen har – att ägna sig åt sex i pausrummen. Ständigt. Med alla. Är det ok ur arbetsrättslig synpunkt? (Och är även den kulturen tagen direkt från amerikansk lasarettsverklighet?) Man grubblar.
Den här veckan ägnar vi oss åt arbetsrätt. Kan bland annat berätta att facken numera vinner fler mål än arbetsgivarna i Arbetsdomstolen. Då gäller det framför allt lönetvister.
Uppsägningstvister tar arbetsgivarna hem. Avskedanden vinner facken. För några år sedan varnades det för att arbetsgivarna avskedade i onödan – på chans. För att bli kvitt den anställde snabbt och med lite tur vinna i AD. Möjligen tyder de här siffrorna på att den taktiken inte fungerar.
Anders Ferbe sitter kvar som IF Metalls ordförande efter vårens kongress, erfar vår reporter Tommy Öberg.
Dessutom talas det om att en kvinna ska skolas in som hans efterträdare om drygt fyra år. Den första på 129 år. Det är kanske inte så förvånande. IF Metall är, jämfört med andra LO-förbund, vassa på jämställdhet när det gäller fackets ledande poster.
Julen är här. Charlotta Kåks-Röshammar diskuterar julklappar med etnologen Barbro Johansson. Omtanke? Egoism?
Själv drabbades jag av ren och skär egoism när jag läste hennes text. Vad jag saknar den tiden när man fick frossa i leksaksinköp åt ungarna. Och varför var jag så hysteriskt sträng? Det var för lite pistoler och för få prinsessdockor.
Kan man ta igen skadan med barnbarnen?