Det var tänkt att det nya pensionssystemet skulle påverka arbetslivet i mer jämställd riktning.

Tanken påminner om idén med jobbskatteavdraget. Ju mer vi förlorar på att inte tvinga till oss välbetalt heltidsjobb desto mer benägna blir vi att jobba just med välbetalda heltidsjobb.

Resonemanget bygger på perfekta män­niskor i en perfekt värld.

I vår operfekta värld går kvinnor i pension med betydligt mindre pengar i plånboken än vad männen har, 11 940 kronor i genomsnitt jämfört med 18 331 för männen, visar vår genomgång i veckans nummer.

Orsaken till skillnaderna är deltider, föräldraledigheter, vabbande och lägre löner.

Man blir bara trött.

Den här orättvisan ventileras inte särskilt mycket i den politiska debatten. Varför skulle den göra det? Andra kvinnofrågor, som pengar till kvinnojourerna, att mannen är mall i sjukvården, ofrivillig deltid, är inte heller särskilt heta.

Samtidigt måste kvinnor ta sig i kragen – om det nu är svårt att påverka arbetsgivarna till heltid så ställ åtminstone krav på karlen i hemmet. Ta inte all föräldraledighet, låt honom vara hemma när ungarna är sjuka. Satsa på utbildning till ett yrke som inte bygger på underbetalda deltider.

(Själv rodnar jag när jag inser att jag inte har en aning om hur mycket jag kommer att få i pension. Och inte har jag kompensationssparat för de där fyra åren när vi bodde i Asien heller.)

Pensioner är vårt stora tema den här veckan.

Men vi avslutar också vår serie om bären och bärplockarna. Funkar konsumentmakt? Kan vi välja sylt som hanterats av schysta uppköpare? Nja – inte helt lätt. Vill man vara säker på att inte delta i utnyttjandet får man vackert själv ge sig ut i skogen.

Vår serie Facket och främlingsfientligheten rullar vidare. Så utbildar Expo LO:s aktiva i rasismens svenska historia. En skrämmande men nyttig läsning.