Är butikssylten schyst?

Magdalena Streijffert, Fairtrade, guidar till etiska syltval.

Blåbärsris täcker 17 procent av Sveriges yta. Men i butikerna ställs få frågor om hur arbetsmiljön ser ut i bärskogen.

– Nej, det är det ingen som har frågat hur plockarna har det, säger Janette Nordvall, som jobbar i Coopbutiken på Östgötagatan i Stockholm.

I grönsaksdisken står även Magdalena Streijffert, generalsekreterare för Fairtrade. Hon skopar upp ett par deciliter blåbär från frysboxen, 99 kronor kilot står det på skylten ovanför.

Det här är butiken hon handlar i till vardags. I dag guidar hon Arbetet genom en djungel av märken – i jakten på sylt och bär för den som vill handla schyst. Blåbären i frysboxen är från Finnerödja och kravmärkta.

– Det innebär att bären ska kunna gå att spåra och att de tagits fram under ekologiskt hållbara förhållanden, säger Magdalena Streijffert.

Själv företräder hon Fairtrade som har en annan filosofi med sitt märke. Det sätts på produkter som skördas och tillverkas under schysta villkor. Det vill säga på arbetsplatser som följer arbetsmiljölagstiftningen, där arbetarna fått minst minimilön och har rätt att organisera sig.

Några meter bort på en hylla som löper längs väggen står en trave plastförpackningar med jätteblåbär.

– De kommer från Argentina, säger hon. Men de har inte vårt märke. Det går alltså inte att säga något om vilka villkor de har producerats under.

Trots att cirka 17 procent av Sveriges yta täcks av blåbärsris är bären som säljs i våra butiker ofta från andra länder.

– De svenska bärens exporteras till Asien där de används för att tillverka hudvårdsprodukter eller medicin, förklarar Magdalena Streijffert.

Flera stora dagligvarukedjor bekräftar bilden. Coop uppger att merparten av de bär som säljs är plockade i andra länder. Ica vill inte uppge volymer. Axfood, som levererar mat till bland annat Willys, Hemköp och Prisxtra, säger att de säljer mellan 300 och 350 ton blåbär om året. Bären har de köpt från Polarica, som köpt in dem från småbönder – som i sin tur har plockat i Polen, Baltikum och Vitryssland.

Att utländska plockare kommer till Sverige beror dels på allemansrätten, dels på att ersättningen är högre än i till exempel Vitryssland.

I Sverige har det under årets bärsäsong, precis som tidigare år, varit problem med att bärplockare lurats på lönen och tvingas återvända med stora skulder. I år tog en thailändsk plockare sitt liv i Umeå i samband med en lönestrid. Situationen har gått så långt att fackförbundet Kommunal talat om slavliknande villkor i bärskogen.

På global nivå är det tänkt att Fairtrademärket ska motverka sådana usla arbetsförhållanden. Men inte i svenska bärskogar.

Magdalena Streijffert lägger tillbaka plastförpackningen med jätteblåbären från Argentina i hyllan. Hon konstaterar att deras märke endast sätts på varor från Latinamerika, Afrika och Asien.

– Vi har märkta blåbär från Argentina och Chile, men inte Sverige.

Är inte det konstigt?

– Jo, det kan man tycka. Villkoren är inte bra. Men just nu mäktar vi inte med att kontrollera svenska bär också.

Längre in i butiken finns sylthyllan, och det även går att köpa Fairtrade. Men eftersom bären inte kommer från ett fattigt utvecklingsland betyder alltså inte märket att bärplockarna har jobbat under bra förhållanden. I stället visar märkningen att villkoren varit bra för de arbetare som skördat sockret som används i sylten.

Enligt Magdalena Streijffert är en förklaring till att bärplockare far illa att EU:s fria rörlighet bidragit till en oreglerad arbetsmarknad. När krisen dessutom dragit fram över Europa har många sökt efter jobb utanför de egna landsgränserna.

– Att Migrationsverket inte får göra efterkontroller och se till att plockarna verkligen får rätt löner har också gjort det svårare, säger hon.

Så här får du garanterat etisk sylt