Fackligt mod kostade Dodong livet

Antonio ”Dodong” Petalcorin var ordförande i transportfacket Neto – och han blev den tredje fackligt aktiva transportledaren som mördades på Filippinernas sydligaste ö Mindanao i år.

Petalcorin, liksom hans kollega Emilio de Jesus Rivera, sköts av yrkesmördare i öns största stad Davao. Ytterligare en fackligt aktiv transportarbetare, Alimudin Lucman, mördades i slutet av juli i staden Cotabato på Mindanao.

Dessutom har en fjärde transportledare i Davao, Carlos Cirilo, tvingats gå under jorden sedan ett par granater slängdes in i hans hus. Han överlevde eftersom de inte exploderade.

Filippinerna har under många år varit – och fortsätter att vara – ett av världens farligaste länder för fackligt aktiva, människorätts­aktivister och journalister. Samtidigt blir sällan mördaren eller de som har anstiftat morden åtalade och fällda i en rättegång.

Marilyn Petalcorin tvekar inte att peka ut den person som hon anser ligger bakom morden på Dodong och Emilio Rivera.

– Den enda som hade anledning att döda Dodong var en av cheferna i Davaos regionala transportmyndighet, säger Marilyn när hon visar platsen där hon hittade sin mördade make.

– Denne person krävde mutor på 45 000 pesos (mellan 7 000 och 8 000 kronor) av varje chaufför för att utfärda ett nytt trafiktillstånd eller förnya ett tillstånd. Mutan skulle chaufförerna betala utöver de 10 400 pesos som är det lagstadgade beloppet för att få ett tillstånd.

De tre fackledarna Dodong, Rivera och Cirilo protesterade mot detta och anmälde myndighetspersonen för korruption till Filippinernas ombudsmannamyndighet. Transportledarna organiserade också flera demonstrationer utanför transportmyndighetens kontor i Davao.

– Nu har alla tre tystats, men jag och Netos medlemmar kommer att fortsätta driva ärendet, både för att få rättvisa för våra mördade kamrater och för att ställa de skyldiga till svars, säger Edgar Borinaga.

Han har tagit över som ordförande i Neto efter Dodong. Organisationen har i dag omkring 1 500 medlemmar.

Är du inte rädd?

– Visst inser jag att jag kanske står näst på tur, men den risken är jag beredd att ta, säger Edgar Bori­naga.

– Mina fem barn är vuxna i dag så jag har inte längre någon försörjningsbörda. Dodong var en facklig ledare som alltid ställde upp, var omtyckt och respekterad av medlemmarna – och det är viktigt att vi fortsätter hans kamp.

Samtidigt berättar Edgar Borinaga att flera tidigare fackligt aktiva som kör jeepney, en enkel buss, har förklarat att de inte längre vågar sitta i styrelsen eller ta på sig något uppdrag.

– Jag förstår och respekterar dem eftersom de har småbarn och måste dra in pengar till familjerna. Många chaufförer har inkomster på bara mellan 200 och 300 pesos om dagen och arbetsdagar på uppåt 15 timmar sex dagar i veckan. Att de då ska tvingas betala årsinkomster i mutor till korrupta lokala byråkrater är orimligt.

Edgar Borinaga berättar att han själv flera gånger fick hjälp av Dodong Petalcorin när han som chaufför hade problem med myndigheterna Han arbetade tidigare i Manila som säkerhetsvakt, men har de senaste åren varit jeepneyförare i Davao.

– Jobbet är tufft. Själv kör jag för närvarande mest på kvällarna eftersom det fackliga uppdraget kräver mycket av dagarna. Mycket av vår fackliga verksamhet i dag handlar om att få rättvisa för Dodong och att driva hans korruptionsanmälan vidare.

Sorgen den första tiden efter mordet gjorde att Marilyn Petalcorin kände sig lamslagen och handlingsförlamad. Men i dag tvekar hon inte att ta kampen för att få rättvisa för sin mördade make.

– Han var en underbar make, livskamrat och far. Jag och medlemmarna i Neto kommer att göra allt som står i vår makt för att hedra Dodongs minne genom att försöka få de skyldiga till mordet åtalade. Men samtidigt är jag realist och inser att vi har mäktiga intressen att kämpa mot. Mannen som jag är övertygad om anstiftade mordet lär ha några senatorer som vänner, och de kommer säkert att göra vad de kan för att skydda sin vän.

Marilyn berättar om sitt liv och sin kärlek till Dodong. De träffades som tonåringar när Dodong precis börjat på sjömansskola.

– Han gjorde bara en resa som motorman innan han lämnade sjölivet. Dodong brukade skoja och säga att det berodde på att jag var så vacker att han inte vågade lämna mig ensam långa perioder.

Paret fick tre barn och Marilyn har i dag också två barnbarn.

– Barn och barnbarn, och vännerna i den lokala kyrkan och i Neto, är det som håller mig uppe, som gör att jag orkar leva vidare.

Den morgon som Dodong sköts noterade Marilyn att maken satt på knä och bad i över tjugo minuter, mot normalt fem minuter.

– Kanske hade han en föraning om att allt inte skulle bli som vanligt denna morgon. Bara någon minut efter att han slutat be var han skjuten. Ett par grannar har berättat att mördaren gick lugnt därifrån och försvann på en motorcykel som stod parkerad ett par hundra meter från vårt hus.

Josua Mata, generalsekreterare i den nybildade filippinska fackliga centralorganisationen Sentro, i vilken bland annat Neto och andra transportfack ingår, konstaterar att morden, hoten och övergreppen mot fackliga företrädare undergräver Filippinernas bräckliga demokrati.

– Det är olyckligt att detta får fortsätta år efter år. Vårt lands politiska ledning borde ha agerat för länge sedan för att stoppa utvecklingen och se till att anstiftarna bakom morden grips och ställs inför rätta, säger Mata.

Lennart Johnsson

FOTNOT: Artikelförfattaren tog på förra veckans bokmässa emot utmärkelsen Årets sjöförfattare, som delas ut av ­stiftelsen Sveriges sjömanshus.

Läs också. ”Jag vet vem som beordrade morden”