Foto: Robin Haldert Bild: Robin Haldert

Strejk i Strängnäs. Här tog Bergkvarabuss över i augusti. Alla förare fick inte följa med till sex månaders provanställning. En del fick komma tillbaka som timanställda och jobba vid behov.

 

Bussförarna strejkar för trygga jobb. I Stockholm är det kravet redan uppfyllt. Bussförarna behåller sina jobb när ett nytt bolag tar över.

– Det har egentligen väldigt litet med anställningstrygghet att göra. SL var oroliga för trafikstörningar i starten när ett nytt bolag tar över, säger Lars-Åke Sandström, förhandlingschef på Keolis och tidigare fackligt aktiv i Kommunal.

Gunnar Thomén, Kommunals avdelningsordförande på SL fram till 1999, säger att facket tog strid för anställningstryggheten – inte vid de första upphandlingarna 1993, men väl andra gången 1995.

– Vi såg att de gjorde sig av med obekväma fackliga företrädare och folk med hög sjukfrånvaro. Då ställde vi kravet i förhandlingar med SL, berättar han.

Däremot var det inte tal om verksamhetsövergång enligt las. Många fick sänkta löner och blev av med semesterdagar i de första upphandlingarna. Det hänger ihop med att tre LO-förbund organiserade de anställda i kollektivtrafiken.

De anställda från SJ och SJ-Buss var med i Seko, de anställda på SL (Storstockholms Lokaltrafik) var i Kommunal och de privatanställda var med i Transport. De hade olika avtal och olika villkor.

– De som gick från SL till privata bussföretag i den första upphandlingen förlorade mellan 2 500 och 3 000 kronor i månaden, berättar Gunnar Thomén.

1988 blev Leif Axén vd för SL. Politikerna krävde att han skulle spara pengar. Lösningen blev att konkurrensutsätta trafiken. Något nytt och okänt började.

Inte många i Kommunal insåg riskerna för att bussförarna skulle bli uppsagda varje gång ett nytt bolag tog över. Arbetet har pratat med flera fackliga företrädare. De medger att många var ganska blåögda när upphandlingarna började. Det ledde till att kollektivavtalen blev för tunna. Facket förutsåg inte alla problem.

Däremot trodde en majoritet i Stockholm att marknaden skulle höja lönerna. Det var brist på bussförare i Stockholm. Bussbolagen skulle bli tvungna att betala högre löner om de ville ha folk.

I verkligheten blev det tvärtom. De som kom från SJ och SL fick sänkta löner, sämre pensionsvillkor och kortare semester.

Men till skillnad från kollegorna i resten av Sverige blev de inte av med sina jobb. En krass förklaring till det är att Stockholm har stora bussdepåer med många anställda. Politikerna i SL:s styrelse vill inte ha kaos när ett nytt bolag tar över.

Då är det säkrare att det nya bolaget tar över det gamla bolagets personal.

Hur illa det kan gå annars visade sig när SJ förlorade pendeltågen till Citypendeln i januari 2000. För att slippa sänkta löner stannade alla som kunde kvar hos SJ. Följden blev ett utdraget tågkaos. Problemen var kvar ännu ett år efter övertagandet.

Bussförarna i Stockholm är en stor medlemsgrupp som hörs. Om även de hade blivit uppsagda vid varje ny upphandling kanske Kommunal skulle ha lagt större krut på anställningstryggheten tidigare.

Tidigare var det här ingen stor fråga i Göteborg heller. Göteborgs Spårvägars anställda blev visserligen uppsagda när ett nytt bolag tog över – men de hade ett trygghetsavtal som innebar att de kunde stanna kvar i Göteborgs kommun.

Det var bussförarna utanför de största städerna som kände av de hårdare villkoren tydligast. Möjligen dröjde det innan deras protester hördes till Kommunals förbundskontor i Stockholm.

På senare år har exempelvis Nobina och Bergkvarabuss inte nöjt sig med att gallra bland bussförarna. De som klarat gallringen har dessutom blivit provanställda i ett halvår.

Som en följd av det har den fackliga verksamheten upphört efter upphandlingen. Ingen vill vara fackligt aktiv så länge anställningen kan ta slut vilken dag som helst.

Under det senaste året tog Arriva över busstrafiken i två områden norr om Stockholm. Det här var det första övertagandet i Storstockholm som innebar en regelrätt verksamhetsövergång enligt lagen om anställningsskydd.

Ändå blev det trafikkaos när Arriva tog över.

Så länge SL:s ledning tror att risken för trafikkaos är ännu större om förarna byts ut, så kan de räkna med att deras jobb är trygga även efter en upphandling. Ändå finns det knappt något skrivet som reglerar att det ska vara så.

Risken för kaos är bussförarnas bästa vän.