Glapp mellan industrifacken
Ulf Bengtsson, Sveriges ingenjörer, Anders Ferbe, IF Metall, och Cecilia Fahlberg, Unionen, stod i december bakom industriavtalsplattformen. Nu är samordningen inte lika säker.
Risken finns att samarbetet mellan industrifacken spricker. Tjänstemannafacken och LO-facken går inte ihop om kravet på ett särskilt krontalspåslag för lågavlönade.
– Krontalspåslaget får LO-förbunden driva, säger Camilla Frankelius, förhandlingschef hos Sveriges Ingenjörer.
LO-kravet är 700 kronor i lönepåslag till alla avtalsområden med en genomsnittslön lägre än 25 000 kronor i månaden. Arbetsgivarna är mycket starka motståndare till kravet och säger att lönepåslag alltid sker i procent.
Tjänstemannafacken Unionen och Sveriges Ingenjörer, som förhandlar tillsammans med LO:s industrifack, har inget sådant krav. Förra helgen sa de tre facken ett samfällt nej till industrimedlarnas (opo) hemställan, som innehöll ett förslag på löneökningar under tre år. Det som saknas är rimliga lönepåslag, en delpensionslösning och ytterligare en föräldramånad, förklarade Unionen. Arbetsgivarna accepterade däremot budet.
Unionens avtalssekreterare Niklas Hjert säger att samarbetet mellan facken inom industrin är bra och att målet är att skriva nytt avtal samtidigt. Han vill dock inte ge något direkt svar på hur Unionen tänker agera om opo lägger fram ett bud med rimligt innehåll – men
utan krontalspåslag för avtalsområdena med lägre lön.
– Jag ser ingen anledning att i nuläget spekulera i olika slags utfall, säger han.
Camilla Frankelius tycker att det är hypotetiskt att resonera om ett bud med eller utan krontalspåslag.
– Vi tar ställning till den hemställan vi får. Krontalspåslag är inte vår fråga. Det får LO-förbunden driva, säger hon.
Nu jobbar parterna i industrin vidare för att försöka komma överens om nya avtal före den sista mars. Enligt opos ursprungliga plan var tanken att presentera en slutgiltig hemställan i dag, fredag, som fack och arbetsgivare skulle svara på till i morgon.
Men både fack och arbetsgivare saknade en hel del i den första hemställan. Så nästa förslag från de opartiska ordförandena kan dröja.
– Avtalsvärdet är för lågt, särskilt för en avtalsperiod på 36 månader. Det saknas en lösning på delpensionerna och på föräldralönefrågan. I budet finns heller inget krontalspåslag för dem med löner under 25 000 kronor i månaden. Och vi saknar ett resonemang om lägstalöner, säger IF Metalls ordförande Anders Ferbe.
Unionens ordförande Cecilia Fahlberg säger att tjänstemannafackets avtalsdelegationer har börjat misströsta och ifrågasätta om avtalsperioden ska vara treårig.
– Vi går inte med på tre år till vilket pris som helst. I hemställan saknar vi individgaranti och ökningar av lägstalönerna. Dessutom vill vi ha en utökning med en månad när det gäller föräldrautfyllnaden.
Även arbetsgivarna vill ha med mer i avtalet.
– Vi måste hitta en balans där det finns arbetsgivarvärden. För oss är det viktigt med flexibilitet och variation av arbetstiden, säger Anders Weihe, förhandlingschef i arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen.
• Stridsfrågorna: Inflytande och arbetsmiljö
• Anders, Anders och Anders har ett tungt ansvar
Medlarnas förslag
Treårigt avtal
I lördags fick fack och arbetsgivare i industrin en första hemställan från industrimedlarna, opo.
Om den hemställan hade lett till avtal så skulle märket (eller lönenormen) för den övriga arbetsmarknaden ha hamnat på 6 procent under tre år. I det ingår löneökningar på 5,5 procent och 0,5 procent till delpension eller arbetstidsförkortning.
För IF Metall fördelades de centrala potterna så här under avtalsförslagets tre år: 1,5, 1,5 och 1,6 procent. Till det kommer en garanterad löneglidning (som kallas för måltal) och skulle ge 0,4 respektive 0,5 procent. Det innebär att om lönerna på en verkstad under första avtalsåret ökat med 1,8 procent, vilket är 0,3 procentenheter över potten och 0,1 under måltalet, så får de anställda på verkstaden ytterligare en löneökning på 0,1 procent när första avtalsåret är slut.
Även om tjänstemännen har potter som är lägre beräknas avtalsvärdet för dem också till 6,0 procent under de tre åren. Tjänstemän brukar få större lokala påslag för att de har en årlig löneöversyn som inte är siffersatt. Tjänstemännens potter ligger på 1,3, 1,3 och 1,4 procent.