Till den pågående utplundringen av det gemensamma hör utan tvekan den högre utbildningens hissnande förfall, i synnerhet inom humaniora. Nedläggningarna kommer i slag på slag, ofta av hela ämnen.

Dels handlar det om att utbildningspolitiken har gjort universiteten till vinstmaximerade, toppstyrda företag som inriktar sig på vad som är säljbart snarare än på innehållet (samma problem som skandalen med Brunnsvik för övrigt). Rektorerna leker VD:ar.

Dels, och viktigare, handlar det om en målinriktad utarmning av samhällskritiken. En avintellektualisering som ska ge nyliberalismen fritt spelrum.

I sin viktiga bok om gemensamma nyttigheter påpekar Ugo Matei följande:

”Den investeringar som behövs för att skapa efterfrågan på gemensamma nyttigheter (och allra först insikten om deras existens och sårbarhet) kallas ’kulturkritik’ och är i sig en gemensam nyttighet, som bör tillhandahållas och inte säljas, för att befrämja autentiskt politiskt deltagande från  kritiska medborgare.” (Beni comuni, sid 70)

Läs mer om Ugo Matei här!