Första ronden slutade med förlikning i elfte timmen. ­Andreassons åkeri i Veddige utanför Varberg betalar 59 000 kronor till chauffören Radek Rostkowski. Det är bara början. Fortsättning följer i Arbetsdom­stolen i vår. Transport kräver åkeriet på mer än 20 ­miljoner kronor i skadestånd.

– Jag hoppas att det leder till att åkeribranschen saneras, säger Radek Rostkowski.

För första gången hamnar en strid om lönedumpningen i åkeribranschen i domstol – tack vare Radek Rostkowski. Han har dokumenterat varenda minut av sina tre månader på Andreassons åkeri.

När han tog kontakt med facket, var Niklas Mattsson ombudsman på Transport i Halland.

– Jag hade väntat i ett par år på att någon skulle komma och berätta hur det verkligen fungerar. Jag kan inte säga annat än att jag blev glad när jag förstod att vi äntligen kunde öppna ett ärende mot Andreassons, berättar han.

I juni förra året fick Radek Rost­kow­ski jobb på Andreassons. Det var åtminstone vad han själv trodde.

Då hade han varit i Sverige i ett halvår. Pengarna höll på att ta slut. Han har fru och tre barn – två tonåringar och ett sladdbarn på sju månader. Han behövde verkligen ett jobb, och han var glad att kunna klara sig på polska eftersom transportledarna på åkeriet kom från Polen.

Han ringde sin vän Zygmunt Cieslak för att berätta den glada nyheten.

– Han var jätteglad. Jag frågade honom vad det var för företag, om de hade kollektivavtal och vad han hade fyllt i för papper. Det hade han inte riktigt koll på, berättar Zygmunt Cieslak.

Radek Rostkowski hade höga tankar om svensk arbetsmarknad. Framför allt trodde han att svenska företag betalar lön.

Det visade sig vara blåögt.

När han kom tillbaka med lastbilen efter fyra dagars körning i Norge fick han veta att han inte var anställd av Andreassons åkeri. Han måste starta ett företag i Polen och skriva avtal med Andreassons dotterbolag Zimit Transportförmedling AB – ”annars får du ingen lön”.

Avtalet ställer en massa krav på föraren. Han ska stå för alla eventuella skador på lastbilen. En lång prislista talar om vad det kostar att repa bilen, att begära bärgning och så vidare.

Radek Rostkowski hade inget val. Han skickade en fullmakt till sin mamma som ordnade provisoriska papper. I juli åkte han till Polen och bildade bolag. Sedan fakturerade han Zimit med 150 kronor i timmen, enligt muntlig överenskommelse.

Men han fick inte ut vad han begärde. Zimit hävdade att han hade betalt per kilometer och betalade mycket mindre. Radek Rostkowski stod på sig och hamnade i bråk med de polska transportledarna.

Det slutade med att två av dem hotade honom med stryk. Han försökte hoppa in i lastbilshytten för att komma undan. Han fick foten i kläm när en av dem slängde igen dörren, men kom undan med ett rejält blåmärke.

Efter den incidenten blev han uppringd och hotad på polska. Han tänkte på familjen och blev rejält orolig. Dessutom var han rädd för att någon skulle ge sig på lastbilen som han hade parkerat utanför åkeriets kontor. I så fall skulle han bli skyldig att stå för skadorna.

Han slutade den 30 september. Han ville inte sätta sin fot i en lastbil mer. Nu har han bytt bransch och driver ett enmansföretag i byggbranschen i Borås.

På åkeriet fick han ofta höra: ”Om du inte är nöjd får du gå till domstol.”

– De polska chaufförerna kan inte svenska. De känner inte till det svenska samhället och vet inte vart de ska ringa. Då bråkar de inte om de har fått ett par tusenlappar för lite. De vågar inte. De har familjer att försörja, konstaterar Zygmunt Cieslak.

Radek Rostkowskis svenska räcker inte långt. Ändå tog han sina polska chefer på orden. Han gick till domstol och krävde åkeriet på 89 000 kronor i utebliven lön. Han driver processen i tingsrätten själv. Facket betalar det andra målet i Arbetsdomstolen.

Han var fullt medveten om att en förlust i domstolen kunde stå honom dyrt och i värsta fall sluta med kronofogden, betalningsanmärkning och elände.

Varbergs tingsrätt hade satt av en dag för rättegången. Fyra vittnen var kallade. Men redan efter 40 minuter kunde rådman Dick Johansson få parterna att förlikas.

Radek Rostkowski hade begärt 89 000 kronor i utebliven lön. Andreassons betalade 50 000 kronor i utebliven lön plus 9 000 kronor till biträdet Zygmunt Cieslak, och strök kravet på att Radek Rostkowski skulle avstå från att medverka i Arbetsdomstolen.

– Vi har fått rätt, anser Radek Rostkowski.

Zygmunt Cieslak fyller i:

– Det här har pågått i mer än ett år. Vi är glada att det är slut. Vi hade ett starkt mål och tror att vi skulle fått rätt, men då skulle Andreassons överklaga. Processen skulle pågå ännu längre och kosta ännu mer.

Pengarna kan behövas. Radek Rostkowski har svenskt personnummer och kan få krav på sig att betala skatt i Sverige, om Skatteverket kommer till fram att det polska bolaget var en skenmanöver.

Zygmunt Cieslak är ordförande i polska föreningen i Borås. Där träffade han på Radek Rostkowski. Han har hjälpt honom på sin fritid, ringt en massa samtal kors och tvärs och skrivit den ena inlagan efter den andra till tingsrätten.

För det får han 9 000 kronor, en bråkdel av vad en advokat skulle kosta.

– Jag är känslig för orättvisor, säger han.

Utan kollektivavtal

»Egenföretagare« gör att åkerierna kan betala mindre

På några år har Andreassons åkeri vuxit till en bjässe. Inga chaufförer är anställda, utan idén är att hyra in chaufförer från främst Polen för ungefär halva priset jämfört med kollek­tivavtalet. Transport bedömer att åkeriet har tjänat minst 1,35 miljoner kronor i månaden i lägre lönekostnader.

Facket, arbetsgivarna och bransch­organisationen Sveriges Åkeriföretag räknar med åt­minstone 1 000 falska egenföretagare i åkeribranschen, det vill säga chaufförer med F-skattsedel som borde vara anställda.

Följden blir att seriösa åke­rier med kollektivavtal går i konkurs. Utslagningen är hårdast i det som kallas för dragbilsbranschen – det vill säga långtradare med släp som framför allt kör till och från hamnarna.