– Vårt förslag om vinstbegränsning är pragmatiskt. Genom att vara realistisk och konkret kan LO:s modell bli navet i den fortsatta debatten om välfärden, hoppas LO-juristen och välfärdsutredaren Claes-Mikael Jonsson.
Det förlösande ordet är: samhällsbolag.

Claes-Mikael Jonsson.

Avslöjandena om Caremas vanvård av äldre, kombinerad med vinstorgier och skatteflykt, satte igång en hetsig debatt om hur välfärden ska styras. Politiska partier, fackföreningar och välfärdsföretagens branschorgan har drabbat samman kring principer som likvärdig vård, valfrihet och effektivitet. Ofta med stark ideologisk övertygelse, mer sällan med konkreta förslag.

Därför är konkretionen kanske den viktigaste nyheten i det program för att begränsa vinsterna inom välfärden som LO presenterade i dag, tisdag. Det innehåller inte bara detaljerade förslag, utan färdiga lagtexter med korshänvisningar mellan aktiebolagslagens olika paragrafer.

I långa stycken delar LO den analys som bland andra Kommunal gör: Resurserna till välfärden har strypts, och det är ett huvudproblem oavsett om Carema, ett personalkooperativ eller kommunen själv driver äldreboendet. Att införa krav på viss kvalitet, i synnerhet viss bemanning, är därför ett effektivt sätt att begränsa utrymmet för vinster. Tydliga kvalitetskrav skulle dessutom tvinga politikerna att anslå mer pengar till välfärden.

Men till skillnad från Kommunal vänder sig LO mycket tydligt mot den ”marknadisering” av välfärden som har ägt rum de två senaste årtiondena. Rötterna till utvecklingen söker LO:s välfärdsutredning i ett allt större, lättrörligt finansiellt kapital som söker nya lönsamma marknader att investera i. Det har varit en stark drivkraft bakom den avreglering och privatisering av allt från elförsörjning och vattenverk till skola och sjukvård som sköljt över västländerna. Inte minst i Sverige har den åtföljts av olika marknadsmodeller inom välfärden, exempelvis upphandling i konkurrens och valfrihetssystem.

Medan Kommunal alltså beskriver resursbristen som det helt avgörande dilemmat hävdar LO:s välfärdsutredning att marknadsmekanismerna, och vinstsyftet, verkligen är problematiska. Strävan efter vinst i skattefinansierad välfärd styr verksamheten åt fel håll, till exempel mot lägre bemanning och billigare, sämre utbildad personal (eftersom kostnadspress är det enda sättet att öka vinsten när intäkterna är givna). Vinstsyftet gör också att resurser som kunde ha återinvesterats i verksamheten i stället på olika vägar försvinner till privat förmögenhetsuppbyggnad.

Därför föreslår LO att en ny typ av bolag, samhällsbolag, ska vara huvudregeln för privata företag inom skattefinansierad välfärd, vid sidan av kooperativ, ideella organisationer och andra icke vinstsyftande aktörer.

– Vi har inte gått över ån efter vatten. Det finns redan fungerande lagstiftning för vinstbegränsning i aktiebolag som vi bygger vidare på, säger Claes-Mikael Jonsson.

Ett omgjort kapitel 32 i aktiebolagslagen beskriver hur samhällsbolagen ska fungera: på ett sätt som främjar allmännyttan.

Samtidigt är LO:s utredare medvetna om att förutsättningarna är olika i olika delar av landet, och att det finns många privata företag inom vård, skola och omsorg som fungerar väl. Att riva upp alla dem vore inte bra för kontinuiteten i verksamheten.

Därför ska kommun- och landstingspolitikerna kunna göra lokala undantag från huvudregeln om samhällsbolag och vinstbegränsning. Det ska få ske genom driftsavtal där exempelvis vanliga aktiebolag anlitas, och där högre vinstuttag tillåts.

– Men förutsättningen är att kommunen eller landstingen skriftligen redovisar motiven för undantagen, säger Claes-Mikael Jonsson. Det kan bli nog så svårt att motivera varför vård eller omsorg i exempelvis Nacka ska ha en avkastning på 15 procent av det totala kapitalet, när ett samhällsbolag skulle nöja sig med statslåneränta plus en procent, totalt omkring tre procent.

Från vänster kritiseras LO redan för att inte gå tillräckligt långt i frågan om vinstbegränsning.

– Det är inte en hård reform vi föreslår, säger Claes-Mikael Jonsson. Jag är säker på att aktörer inom välfärden som finns i dag kommer att stanna kvar och bilda samhällsbolag parallellt med vanliga aktiebolag.

– Men vi lägger realistiska förslag, förslag som går att genomföra. De sätter igång en process. Aktörer som verkar inom välfärden för att tjäna pengar skulle snabbt få problem. De som är där för att driva bra verksamhet stannar.

 

Läs mer: