På måndag börjar rättegången mot terroristen Anders Behring Breivik. Hans dåd har drabbat tusentals och förändrat Norge. Arbetet har träffat några av dem som tagit hand om offren och en del av dem som deltar i uppröjningsarbetet.

Från uteplatsen vid Jørn Øverbys bruna hus skymtar Utøya mellan träden. Ön ligger drygt tusen meter bort. Den 22 juli förra året var han den första som gick ut med båt för att rädda flyende ungdomar.

– Det var nog 15–20 personer som jag plockade upp ur vattnet och körde i land, säger han.

Vid flera tillfällen ven kulorna runt Jørn Øverby och hans båt. Han var också en av de första som hämtade skottskadade på Utøya. Flera räddades till livet tack vare hans insatser.

– Om man inte är rädd i en sådan situation så är man dum. Det gäller att övervinna sin rädsla för att tänka klart.

Efter två och en halv timme kom han hem – genomblöt av regnet, frusen och nästan naken eftersom han givit bort sina kläder till dem han tagit hand om.

Han berättar om mycket svårt skadade, som fått armar och ben söndertrasade av kulor. En av dem som Jørn Øverby tog i land hade fått delar av sitt huvud bortskjutet.

– Jag har det bra nu. I början var jag glömsk, sömnlös, orolig och argsint, berättar han när rättegången mot Anders Behring Breivik närmar sig.

Han har drömt mycket – om vatten och om folk som behöver hjälp. De första nätterna sov han inte alls. Sedan kunde han bara sova tre timmar per natt och efter en dryg månad sjukskrevs han för sömnproblem. Trots att han säger att det är bra med honom så är han inte återställd. Numera kan han sova fem timmar en bra natt.

De som Jørn Øverby räddade var socialdemokratiska ungdomar. Själv är han aktiv i Fremskrittspartiet.

– Man måste ha respekt för varand­ras åsikter, säger han.

Nyligen var han i kontakt med den unge man som överlevt trots att han fått delar av huvudet bortskjutet. Till honom tyckte Jørn Øverby att det var viktigt att säga att han måste fortsätta med politiken – han själv och Fremskrittspartiet behöver politiska motståndare.

– I början såg det ut som att många av de socialdemokratiska ungdomarna tänkte lägga av med politiken, men så har det inte blivit. Det är bra.

Jørn Øverby och de andra båtförarna körde dem som de plockade upp till bryggan vid Utvika camping. Den är full av minnesord över döda. Längst ut sitter en minnesplakett på en sten: Om en man kan visa så mycket hat, tänk så mycket kärlek vi tillsammans kan visa – det är ett uttalande från en av dem som överlevde massmorden på Utøya.

– I en sådan situation tänker man inte utan man kavlar upp ärmarna och gör det som behövs, säger Torill Johbraaten.

Hon går med barnvagn på bryggan, med sitt 19 månader gamla barnbarn i vagnen. Det är hon och hennes man som äger campingen. Deras dotter ­jobbar också där.

Den 22 juli förra året tog de emot 250 personer som kom simmande ­eller med båt från Utøya.

– Efteråt kändes det overkligt. Det är svårt att förstå vad man varit med om, säger hon.

Torill Johbraaten har tänkt mycket på föräldrarna som mist sina barn och de unga som resten av livet har kvar sina upplevelser från ön. Hon var själv lättirriterad en tid efteråt. Hon berättar också att sammanhållningen blivit starkare mellan dem och de fasta gästerna på campingen. Alla bryr sig lite mer och tar sig tid att prata med varandra.

Inte långt från campingens brygga ligger färjeläget, där M/S Thorbjørn avgår till Utøya. I det klara vattnet flyter en blombukett. På kajkanten hålls två buketter fast av några stenar. Sedan fyra dagar har Utøya varit öppen för dem som vill besöka ön. Skepparna Ragnar Braata och Harald Gårdvik säger att det hittills kommit ungefär tusen besökare. De två tog över färjejobbet i augusti förra året. Den förra skepparen har varit sjukskriven sedan morden på ön. Hans fru var en av de första som sköts ihjäl.

Säkerhetsarrangemangen är rigorö­sa. Förutom att alla som åker de 620 meterna till första bryggan på Utøya ska ha flytväst så går en mindre följebåt bredvid Thorbjørn. Inget får hända dem som besöker Utøya.

De båda skepparna arbetar sedan länge i samma sjö. De kör turistbåten Drottning Tyra. Båda var bortresta när Anders Behring Breivik gick till angrepp mot det socialdemokratiska ungdomslägret. Ragnar Braata och Harald Gårdvik har ändå påverkats mycket av terrordådet.

I dag styr Harald Gårdvik M/S ­Thorbjørn. Han berättar att han börjat drömma igen, och att han på natten är orolig på ett sätt som han inte kan beskriva med ord.

– Jag har blivit mer känslosam. Och jag intalar mig att nu ska vi gå framåt och göra det bästa av situationen.

Ragnar Braata berättar att efter den 22 juli förra året gav sig ingen ut med båt på sjön. Han uppfattar det som en slags respekt för offren.

– Det här gör något med alla. Jag har blivit mer vaksam. Alla är inte snälla. Jag kikar lite extra på dem som kommer ombord. De kan ha en maskinpistol eller en handgranat, säger Ragnar Braata.

Längs vägen förbi färjeläget, Utvika camping och Jørn Øverbys bruna hus stod på kvällen den 22 juli förra året en lång rad av ambulanser och räddningsfordon. En av ambulanserna körde Ronny Frantzen från Norsk Folkehjelp, som är fackets egen humanitära solidaritetsorganisation.

LO-Tidningen/Arbetet har tidigare berättat om honom. Ronny Frantzen körde en 19-årig kille, som fått ena lungan punkterad av en kula, till sjukhuset i Hønefoss.

Killen har överlevt men kulan finns kvar i hans kropp.

– För mig är det viktigast att han klarade sig och att han kan ha en någorlunda normal vardag.

Ronny Frantzen är kvar i Norsk Folkehjelp och har ägnat sig mycket åt efterarbetet – bland annat har han varit fem gånger på Utøya. Det gör att han varit med i en utveckling och ­kunnat få svar på alla sina frågor.

– Numera blir jag lite lättare stressad, men jag är glad att få ha varit med och räddat liv när Norge behövde det.

Norsk Folkehjelp hade åtta personer på Utøya. En av dem sköts till döds. Enligt Ronny Frantzen är de sju överlevande fortfarande starkt påverkade.

– Nu vet vi att Norsk Folkehjelp kan göra nytta i en katastrofsituation. Och jag kan få stöd av organisationen när som helst om jag skulle behöva.

Innan Anders Behring Breivik åkte till Utøya placerade han en bilbomb utanför statsministerns kansli i centrala Oslo. Där pågår uppröjningsarbetet sedan i somras.

Maskinföraren Oddbjørn Fagerholt arbetar intill bombkratern.

Det var en kraftig explosion. Fönsterrutorna inom ett stort område förstördes. Portarna på brandstationen 100 meter därifrån blåstes bort. Och där bilen stod sprängdes hål genom två parkeringsdäck i betong. En betongpelare på det nedre parkeringsdäcket har trycks samman av explosionen. Grova armeringsjärn i pelaren är kraftigt böjda och har spräckt betongen.

– Jag gifte mig samma dag som bomben exploderade. Vi såg på tv. Det var förfärligt och vi kunde inte förstå vad som hände. Vi kommer i alla fall att minnas bröllopsdagen, säger Oddbjørn Fagerholt.

Han river de två sprängda parkeringsdäcken. De ska bort och ersättas av nytt. Egentligen är det väl som ett vanligt rivningsjobb, säger Oddbjørn Fagerholt, men stämningen är speciell, eftersom människor dödats här.

Regeringen har ännu inte bestämt sig för vad som ska ske med de skadade byggnaderna. Planerna innebär bara att det ska röjas upp och husen repareras. Därefter ska regeringen besluta hur husen ska användas.

För Oddbjørn Fagerholt är terrordåden en bekräftelse på att vi måste vara mer försiktiga. Samhällsklimatet har blivit hårdare.

– Nu är vi mer medvetna om hotet från extrema grupper. Vi ska nog inte känna oss alltför trygga, säger han.

Rättegången börjar på måndag. Under den kommer Anders Behring Breivik att ha möjlighet att förklara sig under flera dagar. Genomgående bland dem som Arbetet träffat i Norge är att de vill att gärningsmannen ska dömas och sitta inspärrad resten av sitt liv. Det finns ingen förståelse för att han skulle slippa straff på grund av någon psykisk diagnos.

Jørn Øverby hade hellre sett att han blivit skjuten på Utøya. Och han invänder mot att Anders Behring Breivik får så mycket tid för att lägga fram sin syn. Han tänker protestera genom att inte följa med i rättegången.

Torill Johbraaten tycker att det är fel att gärningsmannen ska få kosta det norska samhället så mycket pengar. Skepparen Harald Gårdvik har en liknande uppfattning. Han tycker att det är för stor uppmärksamhet på ­rättegången.

– Det är lätt att bli primitiv. Jag nöjer mig med att säga att jag litar på det norska rättsväsendet, säger den andra skepparen Ragnar Braata.

Maskinföraren Oddbjörn Fagerholt tycker att det är bra med rättssäkerhet, men man får inte glömma vad Anders Behring Breivik gjort.

– Han kommer aldrig att få ett straff som motsvarar det han gjort.

Ronny Frantzen från Norsk Folkehjelp tror att Anders Behring Breivik kan bli utskrattad för att han har en så förvriden verklighetsuppfattning. Han säger också att terrordåden förra sommaren kommer att följa norrmännen under lång tid, men han tycker att man ska se till att de inte får styra över norrmännens liv.

– Norge kommer inte att kunna gå vidare förrän han är dömd och sitter inlåst. Jag tror att vi kan sätta punkt och gå vidare efter rättegången, säger Ronny Frantzen.

Katastrofforskare: Rättegången kan göra gott