Rättegången kan göra gott

Rättegången mot Anders Behring Breivik kan vara bra för den mentala hälsan. Våldsoffren kan komma över sin kränkning.

Det säger Lars Wei­sæth, professor i katastrofpsykiatri på Nationellt kunskapscentrum för våld och traumatisk stress i Oslo. Han är rådgivare åt de norska hälsomyndigheterna och med­verkade när kommunerna byggde upp sitt stödarbete efter Utøya. Dessutom har han varit med och utvecklat myndigheternas hantering av terrordåden.

– Rättsväsendet kommer att föra våldsoffrens talan. Och i rättegången kommer Breivik att vara ofarlig för offren – och det är en bra effekt.

Lars Weisæth konstaterar att mycket av det gärningsmannen säger i rättegången kommer vara provocerande. Han pekar på att reaktioner som humor och ilska kan oskadliggöra hans uttalanden och reducera skräckupplevelserna hos dem som lyssnar.

På bland annat Lars Weisæths inrådan ordnades så att anhöriga till de dödade och överlevande mycket snart efter dagen för massmorden fick besöka Utøya. Polisen visade platsen där deras anhöriga dött och berättade hur det gått till. Erfarenheter från andra händelser där många dödats visar att det är en fungerande metod.

– Att mista sitt barn är en speciell förlust. Först efter två till fem års sorgearbete har man hämtat sig någorlunda.

Forskning pågår om terrordådet. Än finns inte så mycket statistiska uppgifter. Lars Weisæth vill ändå lyfta fram några saker. Och det är att polisens arbete har varit mycket påfrestande, och poliserna är den enda grupp som inte har utvecklat en svart humor. För identifieringspersonalen har det varit något lättare, och det hänger på att deras arbete har varit välorganiserat. De har haft hjälp att få från hela landet.

En grupp som drabbats lika hårt som de överlevande på ön var AUF:are som befann sig på landsidan. Det rörde sig om några hundra hjälplösa vittnen. De stressades av vad som hände deras vänner och vad som hade kunnat hända dem själva om de varit på ön.

Lars Weisæth berättar att de norska socialdemokraterna har bra förebilder. Han tänker på bland annat på Trygve Bratteli, som satt i tyskt koncentrationsläger under andra världskriget. Senare blev han både partiordförande och statsminister.
– Det är möjligt att göra en bra livs­karriär trots smärtsamma upplevelser.