Foto: Robert Granström Bild: Robert Granström

Emanuel Carlsson och Alexander Hällgren tycker att det är bättre att få visa upp vad de kan på plats än att sitta hemma och söka jobb.

 

Praktikanterna får en chans att visa upp sig och vad de kan. Och arbetsgivarna lär känna de arbetssökande mer än på en vanlig intervju. »Jag hann inte vara arbetslös länge« säger svetsaren Alexander Hällgren som fick jobb direkt efter sin praktik.

I utvärderingarna är nästan alla förtjusta i praktikringen i Skellefteå, både arbetsgivare och praktikanter.

– Att få visa upp sig på praktik så här är ju bättre än att sitta hemma och ringa runt och bli nekad, då känner man sig värdelös, säger Alexander Hällgren.

Han hade hunnit arbeta fem år innan han förlorade jobbet lagom till första rundan av praktikringen. Då hann han bara praktisera på två ställen innan hans tidigare arbetsgivare ville anställa honom igen, men det var för bara tre måna-
der när företaget skulle avvecklas.

– Sedan ringde jag Kent.

Kent Wikström är vd på Teamteknik i Skellefteå, ett verkstadsföretag som bland annat bygger utrustning till andra företag.

– Vi vill göra så färdiga bitar som möjligt, och det kräver ganska myck­et av personalen. Det är ett måste att de är flexibla, säger han.

Han ser praktiken som en lång anställningsintervju, och när han ska anställa kollar han först dem som har varit på praktik.
Emanuel Carlsson var med i praktikringen under förra året. Han hade hunnit med två praktikplatser när han fick ett tillfälligt jobb. Sista veckan ringde han också tillbaka till Kent, och nu jobbar han på Teamteknik som CNC-operatör.

– När jag gick industri på gymnasiet så praktiserade jag också här, men det var bara bra att få en chans till att visa upp vad man kan. Och lära känna vilka företag som fanns, säger Emanuel Carlsson.

På ett annat Skellefteåföretag, Repay, står Nina Bergman och skär i plåt. Hon sticker ut bland de smutsiga gubbarna på verkstadsgolvet, men det är hon van vid. Tidigare har hon bland annat jobbat som matros på en båt. Hon har även hunnit prova på vården en kort period, men där trivdes hon inte.

Genom olika projekt fick hon i stället in en fot i verkstäderna. Hon hade ströjobb som svetsare när hon fick tips om praktikringen, och sökte med hopp om att kanske kunna skaffa sig en CNC-licens. Det fick hon inte, men däremot fast jobb som skärtekniker.

– Det är ett skitigt jobb, men det spelar väl ingen roll.

– Jag vet inte varför det inte är fler tjejer här. Det är ingen som säger till mig att de har något emot mig. De är ju inte farliga, pojkarna.