Foto: David Bicho och Björn Mattisson Bild: David Bicho och Björn Mattisson

– Vi ska göra allt vi kan för att driva igenom jämställdhetspotten, säger Handels andre vice ordförande Tommy Tillgren. Motparten, Dag Klackenberg på Svensk Handel, tror däremot inte på sådana satsningar.

 

Nu satsar LO-facken på att skapa ett nytt och högre märke för avtalsområden med mest kvinnor. Samtidigt ska stora tjänstemanna­grupper förhandla om nya löner och villkor. Deras krav spretar.

Akt två i avtalsdramat börjar och nu är det LO-samordningens krav som förs fram.

Industrins förhandlingar gav ett lönepåslag på 3,0 procent under 14 månader. Det motsvarar 2,6 procent på ett år. Frågan nu är om detta ska bli märke för alla andra eller om LO-förbunden ska få gehör för större lönepåslag och för kravet på en kvinnopott. Eller om lärarna ska nå sitt mål på högre lönepåslag än alla andra.

LO har sagt två saker. Dels att man accepterar industrins löneuppgörelse, dels att LO-förbunden nu kräver 3,5 procent, men minst 860 kronor per månad och anställd, samt en jämställdhets­pott på 100 kronor för dem som är på avtalsområden med en genomsnittförtjänst under 22 400 kronor i månaden.

I tidigare avtalsrörelser där LO drivit jämställdhetspotten är det i praktiken Handels avtal för de butiksanställda som banat väg för extra påslag åt lågavlönade kvinnor.

– Vi vill visa att vi inte är svagare i den här avtalsrörelsen. Vi ska göra allt vi kan för att driva igenom jämställdhetspotten, sa Handels andre vice ordförande Tommy Tillgren då Handels lämnade över sina krav till arbetsgivarna i Svensk Handel.

Men svårigheterna är större än tidigare. Arbetsgivarnas motstånd är starkare och LO:s industrifack går emot jämställdhetspotten.

– Som potten nu är utformad ger vi den inget stöd. Vi ställer inte upp på LO-samordningens resonemang, säger Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare.

Även arbetsgivarna i Svensk Handel ifrågasätter jämställdhetspotten. Vd:n Dag Klackenberg förklarar för LO-Tidningen att han inte tror på sådana satsningar och att han tänker syna kravet ordentligt.

Svensk Handel har aldrig gått med på jämställdhetspotten. Däremot har arbetsgivarna gått med på att använda industrins krontalspåslag till de lägre avlönade i butikerna, som därmed fått ett större procentpåslag. Dag Klackenberg säger att det går dåligt för många butiker och att det inte kan bli tal om något annat än industrins lönepåslag på 2,6 procent i ett ettårigt avtal den här gången.

Bland dem som går först nu finns Byggnads med sitt byggavtal och Seko med avtalet för väg- och banarbetare.

Byggnads förhandlingar handlar bara om lön och ersättningar. Avtalet om de allmänna villkoren gäller ett år till. Facket vill ändå få gehör för en arbetsmiljöfond.

Seko vill ha tryggare anställningar och bättre yrkesutbildningar förutom LO-plattformens lönehöjningar på 3,5 procent.

På den spretiga tjänstemannasidan ska Unionen förhandla om runt 80 branschavtal. Till skillnad från facken i LO-samordningen anser tjänstemannafacket att märket är satt.

– Vi kräver märket på 2,6 procent under ett år. I industriförhandlingarna var vår avsikt att skapa ett märke och den avsikten går vi nu vidare med, säger CG Hjort, Unionens biträdande förhandlingschef.