En LO-kramare blir ny vänsterledare

Fyra fackföreningskramare gör upp om att ta över efter Lars Ohly. Vänsterns styrelse har sagt att partiet ska ha en enda ledare – men det kan kongressen ändra på i januari.

I helgen presenterar valberedningen sitt förslag på vem som ska väljas till partiledare för Vänsterpartiet. LO-Tidningen har tagit pulsen på kandidaterna, som alla sitter i riksdagen: Hans Linde, Ulla Andersson, Rossana Dinamarca och Jonas Sjöstedt.

Valberedningens idé om hur Lars Ohlys efterträdare ska se ut är tämligen glasklar:

– Den nya partiledaren ska ha ett starkt internt stöd.  Ha en förmåga att komma ut med partiets politik. Vara en duktig retoriker. Och kunna leda en styrelse för ett parti i utveckling, säger valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem.

De fyra som gör upp om partiledarjobbet har en samsyn om arbetsmarknadspolitiken – och framstår samtidigt som verkliga LO-kramare.

Än så länge har Jonas Sjöstedt fått det starkaste stödet från partiets olika distrikt. Men efter partistyrelsens beslut att inte förorda delat ledarskap kan hans chanser ha minskat. En linje i partiet är nämligen att en kvinna bör ta över om det bara ska vara en partiledare.

Jonas Sjöstedt utmanas av Hans Linde, Ulla Andersson och Rossana Dinamarca (som nyligen uppmärksammades för att ha låtit bli att skicka in den partiskatt som vänsterns riksdagsledamöter av tradition betalar).

Men oavsett vem som blir valberedningens förslag till ny V-ledare kan kongressledamöterna välja en annan väg. Flera partidistrikt har varit oeniga inför sina nomineringar – och det öppnar för röster på andra än den som i förväg fått distriktets stöd.

När LO-Tidningen ställer frågor om arbetsmarknadspolitik har de fyra kandidaterna samma grundsyn. De vill följa partiets linje med lite variationer. Rossana Dinamarca ska som exempel jobba extra hårt för sex timmars arbetsdag. Jonas Sjöstedt vill sätta tryck i politiken kring osäkra arbetsvillkor och bemanningsföretag.

Den höga arbetslösheten beror på att det helt enkelt inte finns en politisk vilja att ha full sysselsättning. Det är de fyra kandidaterna rätt överens om.

– Det var länge sedan Sverige hade en politik för full sysselsättning, målet har varit underordnat den ekonomiska politiken och måste lyftas fram. Det behövs en aktiv politik för att möta det som händer i omvärlden, till exempel permitteringsstöd som finns på and­ra håll i Europa, säger Hans Linde.

– Man har struntat i att göra investeringar som gör att människor kan få jobb, som att bygga bostäder och infrastruktur, säger Rossana Dinamarca.

Utbildning, investeringar i infrastruktur och en utökad välfärdssektor är vägen fram till fler jobb, även om kandidaterna har en del individuella förslag.

– Vi behöver en hållbar industripolitik som tar fasta på jordens ändliga resurser, där staten och industrin samarbetar kring utveckling av industriprocessen och nya produkter genom de regionala högskolorna och det lokala näringslivet. Det skulle vara ett sätt att utveckla landsbygden och ta fram nya produkter, säger Ulla Andersson.

Jonas Sjöstedt vill även ”stimulera småföretagen” och investera i ”ren energi”.

De fyra kandidaterna visar sig vara riktiga fackföreningskramare. De tycker alla att Vänsterpartiet ska jobba närmare fackföreningsrörelsen – och inte minst LO.

– Jag hoppas LO ska tycka att de vill jobba mer med oss. Organisationen kan säkert ha goda relationer med fler än en, säger Ulla Andersson.

– Jag önskar att LO såg oss som allierad i parlamentariska sammanhang. Vi driver ju samma frågor, säger Hans Linde.

Mellan raderna smyger det in en viss kritik mot LO:s relation till Socialdemokraterna och det sätt på vilket den fackliga organisationen gör sin röst hörd.

– LO kan ju göra som i Norge där LO inte är bundet till Socialdemokraterna, säger Rossana Dinamarca.

Jonas Sjöstedt anser att LO håller för låg profil.

– LO måste bli en tydlig röst för social rättvisa och politisk förändring. Facket måste våga höja rösten, säger han.

Rossana Dinamarca utvecklar:

– Vi är samtidigt för fega för att jobba med fackföreningsrörelsen när vi utvecklar politiken. De gångerna jag har gjort det har det fungerat bra, säger hon.

• Kandidaterna svarar